- Project Runeberg -  Bilder ur Nordens Flora /

(1917-1926) [MARC] Author: C. A. M. Lindman - Tema: Nature, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Bilder ur Nordens Flora: Älväxing Förra Nästa Index Innehållsförteckning

458. Älväxing, Sesleria coerulea (L.) Ard.

N. Blaaæxing.

Bland våra gräs intager denna art en tämligen isolerad ställning med avseende på sin släktskap. Redan dess yttre gestalt är ganska säregen. Blomställningen, en mycket tät vippa, liknar ett litet äggformigt ax av stålblå färg (någongång mera grön- eller gulaktigt), och detta skenbara ax är vid basen omgivet av några hinnaktiga hölsterfjäll, alldeles lika de nedre, tomma skärmbladen i axet av många cyperaceer. Småaxen, fig. 2, äro fåblommiga och utmärka sig genom de mer eller mindre blåglänsande fjällen, av vilka en del äro borstuddiga, nämligen tomfjällen (fig. 3), ytterblomfjället 3-5-uddigt (fig. 4) och innerblomfjället 2-uddigt (fig. 5). Blomfjällen spärra ej ut sig vid blomningen, fig. 2 (vilket även gäller om några gräs i det fäljande, nr 471-475, nr 479), och därav följer, att märkena här sticka ut vid blomfjällens spets och således måste vara mycket längre än hos de föregående gräsen (hos Sesleria äro de till formen trådlika; jfr staggen, nr 479).

Detta egendomliga gräs har varken någon allmän förekomst eller vidsträckt utbredning hos oss; det går upp till Norrlands sydligaste landskap och är anträffat på Åland och i s. Norge. Det växer huvudsakligen på fuktig men hård ängsmark, där man bland det korta gräset lätt igenkänner de ljust blågrå bladen och den stålblå blomställningen, som utbecklar sig redan i maj eller ännu tidigare på våren. Dess strån stå vanligen mycket spridda och något snedställda. Ståndorterna äro således de låga, fuktiga, under sommarkvällarna kyliga och av dimslöjor höljda ängarna, där "ärlvorna dansa". Man har iakttagit, att älväxingen bildar vida tuvor, som växa ut åt alla håll, till dess de omsider bilda kretsar eller ringar därigenom att tuvans mitt, som är den äldsta delen, bortdör, och folkfantasien har kallat dessa ringar "älvdansar" och "älvringar". Även vissa hattsvampar växa i "älvringar"; innanför ringen växa inga exemplar, men utanför uppstå nya. Man antar, att svampen själv förgiftat jorden och därför skyr den.

Tavl. 458. Fig. 1 ett storväxt ex. i blom, avskuret på mitten, 2 småax (5/1), 3 ytterblomfjäll (5/1).


Förra Nästa Index Innehållsförteckning


Project Runeberg, Fri Jun 27 21:09:19 1997 (runeberg) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordflor/458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free