- Project Runeberg -  Bilder ur Nordens Flora /

(1917-1926) [MARC] Author: C. A. M. Lindman - Tema: Nature, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Bilder ur Nordens Flora: Luddhavre Förra Nästa Index Innehållsförteckning

460. Luddhavre, Avena pubescens Huds.

N. Dunhavre.

De återstående vippgräsen (till och med nr 475) hava, liksom havre-arterna, så stora tomfjäll, att de nå blomfjällens spets eller rent av nå över och omsluta dessa. Först i raden följa här några släkten, som hava 2-flerblommiga småax. Luddhavrens småax hava oftast icke mindre än 3 blommor, som alla äro lika; deras fjäll äro till stor del hinnaktiga och silverglänsande, och varje ytterblomfjäll bär ett långt, svartbrunt borst, fästat på fjällets rygg, nedom mitten eller nära basen. Detta borst är knä- eller vinkelböjt, och den basala delen, nedom knäet, är skruvvriden. Havre-arternas borst äro starkt hygroskopiska eller underkastade formförändring vid olika fuktighetsgrad hos luften: i torr luft äro de hårdare snodda, i fuktig luft och väta går vridningen tillbaka, så att skruven rullar upp sig igen, och den långa spetsen svänger då i en vid cirkel. Då frukterna, omslutna av sina agnar, d. v. s. blomfjällen, fallit till marken, ännu sammanhängande med de övriga i samma småax, kunna de genom rörelserna i dessa borst flyttas hit och dit, än långsamt, än ryckvis (det senare sker, om två borst mota varandra under sin svängning och, då spänningen blir nog stark, hastigt lösgöra sig från varandra). Gräsens borst äro mer eller mindre fintaggiga eller sträva av små hullingar, vilka bidraga till att giva den ena ändan stöd och fäste, då den andra svänger fritt. (En liknande fruktflyttning genom hygroskopicitet hava vi förut träffat hos Erodium, nr 218.)

Luddhavren är allmän på backar och renar, där den lämnar ett gott, mjukt men föga ymnigt, bladfattigt bete. Den igenkännes från närstående arter genom de nedre bladslidornas mjuka hårighet. Dess blomning, som avbildas å tavl. 460, kan med skäl kallas en praktfull företeelse genom vippans yvighet och de fint formade småaxens täcka färgspel i guld-, silver- och rubinglans; men den är kortvarig och förgänglig, såsom vanligen är förhållandet hos starkt anemofila växter. Redan efter några få dagar sluta sig de utspärrade fjällen, ståndarknapparna avfalla, småaxen sluta sig intill varandra, och vippan är smal, oansenlig och halmfärgad. -- Luddhavren saknas i Skandinaviens nordligaste delar.

Tavl. 460. Fig. 1 stråbas och skott, 2 vippa av en mycket storväxt form i full blomning, 3 småax (5/2).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning


Project Runeberg, Fri Jun 27 21:09:21 1997 (runeberg) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordflor/460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free