Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Alla de monokotyledoner, som ny återstå, äro vatten- eller kärrväxter, och nästan alla hava, i motsats till de föregående, det gemensamma kännetecknet, att fröna sakna frövita. (Bland de föregående monokotyla familjerna saknas dock frövita hos Orchidaceæ, emedan dessas frön äro utomordentligt små och ofullkomliga.) I det följande skola vi finna ständiga avvikelser i nägon av blommans kretsar från det gängse 3-talet, och dessutom stor växling mellan insektblommor med lysande hylle och små, oansenliga blommor utan hylle.
Dybladet hör till de äkta vattenväxterna. Det vegeterar nämligen uteslutande som en flytväxt på ytan av stillare vatten, t. ex. i sjövikar, dammar och diken. De rundade bladen ligga utbredda på vattenytan, liknande näckblad i miniatyr, till färgen än ljusgröna (i skugga), än rödbruna (på vattenytor, som ej äro skyddade mot solen). De vitaktiga, tämligen tjocka trådrötterna hänga fritt ned i vattnet. Växten är sålunda till levnadssättet lik de flesta andmatsarterna, Lemna (nr 422). Man har med namnet hydrochariter betecknat sådana högre växter, som flyta lösa och fria på vattnet och sålunda föra en tillvaro, jämförlig med planktonorganismernas (ehuru dessa äro mikroskopiska eller åtminstone mycket små). -- Dybladet finnes tämligen sällsynt i s. och mell. Sverige och Finland och ytterst sällsynt i Norge.
Hydrocharis är dioik eller tvåbyggare. Honblomma sitter ensam, men hanblommorna vanligen 3 tillsammans inom ett gemensamt hölster, fig. 2. Honblomman, fig. 3, har 6 märken, 6-rummigt och undersittande fruktämne; hanblomman har mer än 6 ståndare (9 till 15, de inre sterila), fig. 4; bägge slagen hava 3 vita kronblad. Förökningen sker dock i vårt land sällan genom frön, men i stället genom vegetativa knoppar, som på hösten lossna och, tunga som de äro genom sitt rikliga näringsförråd av stärkelse, sjunka till bottnen. Där övervintra de för att på våren, då deras liv åter vaknar, flyta upp till ytan och utväxa till en ny flytplanta, fig. 6.
Tavl. 480. Fig. 1 exemplar med honblommor, 2 en hanblomställning, 3 honblommans befruktningsdelar eller gynaeceum (förstor.), 4 hanblommans d:o eller androeceum (förstor.), 5 underfruktämnet avskuret på tvären (förstor), 6 övervintringsknopp i spirning på våren (2/1), visande späda, långskaftade blad och dessas stora, hinnaktig stipler, som omsluta knoppens övriga delar.
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
