Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Iden eller idgranen, den enda arten av sin familj här i norden är, såsom namnet säger, ett träd av granliknnde växt, men dess blad äro bredare och plattare än barr, ehuru de liksom sådana äro läderartade och övervintra. Detta träd är en gymnosperm växt; fröet sitter naket i toppen av ett skott, och fruktblad saknas. Då fröet tillväxer, uppkommer emellertid ett fröhölje kring dess bas och bildar vid mognaden en vackert rö, köttig, söt och saftig skål omkring fröet, fig. 5 och 7, så att fröet i biologiskt avseende är ett bär (jfr sid. 184). Iden är tvåbyggare. Hanblomman har en mängd ståndare med sköldformig och mångrummi knapp, förenade till en liten klotrund samling, fi. 3.
Detta träd är sällsynt hos oss och har sina flesta förekomstorter utmed kusterna och i skärgårdarna, från Gästrikland, Åland och Roslagen samt Öland och Gottland till Söndmöre i Norge. I Sveriges inre växer den i Närke och s.-v. Värmland samt på Omberg. Det föredrager således ett kust- eller havsklimat, men tyckes vid sin nordgräns, t. ex. i Upplands och Södermanlands skärgård, ej vara fullt livaktigt, utan småningom bliva fåtaligare och försvinna. Härtill bidrager dock en starka plundring, som denna vackra växt är utsatt för från människans sida. För sina tätbladiga och behagfulla kvistar är den nämligen mycket eftersökt till buketter, gravkransar o. dyl., och ehuru bestånden i skärgården äro glesa och svaga, torgföras dagligen massor av grenar till salu i huvudstaden. En del av idens växlokaler har man därför nu föreslagit att ställa under statens hägn till skydd mot förstöring, liksom även andra sällsyntare och ömtåligare växter numera skonas och bevaras såsom naturminnesmärken, lika dyrbara som våra fornminnen. Iden växer hos oss mest som ett buskträd eller ett mindre träd till omkring 10 m:s höjd. Bäst utvecklad blir den inne i något fuktig skog, även om den är mycket tät och skuggrik. På de brittiska öarna blir den dremot ofantligt storväxt och yvig till sin krona och uppnår där en högre ålder än något annat träd i vår världsdel, nämligen mer än 2,000 år.
Iden har fin, hård ved, användbar till de finaste träarbeten. Den begagnas någon gång svarpolerad och kallas då "tysk ebenholts" (det tyska "Eibenholz" betyder just idgransträ). Bastet i stammen är segt och kan användas som lindens bast (drav kallas iden i några landskap "barrlind"). Barren äro giftiga, och betande hästar hava dött därav.
Tavl. 498. Fig. 1 gren med barren sedda från översidan, 2 grenstycke sett från undersidan med hanblommor, 3 smågren med hanblomma och därbredvid en ståndare sedd från undersidan (förstorad), 4 smågren med honblomma (förstorad), 5 grenstycke från undersidan med mogna och omogna frön, 6 moget frö (1/1), 7 detsamma i längdnitt jämte sitt fröhölje (2/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
