- Project Runeberg -  Bilder ur Nordens Flora /

(1917-1926) [MARC] Author: C. A. M. Lindman - Tema: Nature, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Bilder ur Nordens Flora: Braxengräs Förra Nästa Index Innehållsförteckning

519. Braxengräs, Isoëtes lacustris L.

N. Brasengras.

Släktet Isoëtes står ensamt i sin familj och omfattar ett halvt hundratal arter, av vilka 2 finnas hos oss. Dessa äro små, enkelt formade växter, som leva submersa på bottnen av våra sjöar och floder; hela plantan består av en liten rosett prylformiga blad på en kort och tjock knölstam, och med en knippa starka trådrötter är den fästad i bottnen. Bladen äro emellertid av ganska säregen byggnad: skivan är 4-pipig; slidan är tjockare än skivan och innesluter ett hålrum, som öppnar sig med ett ovalt hål på bladets översida, fi. 3 och 4; ovanför denna öppning sitter en kort tunga, och något högre upp ett litet ur en grop utskjutande fjäll, som fått namnet snärp. Hos I. lacustris äro bladskivorna mörkgröna och trubbigt 4-kantiga; hos I. echinospora äro de ljus- eller gulgröna och i det närmaste trinda.

Isoëtes har 2 slags sporer (jfr Pilularia, nr 512). Sporgömmenas plats är inne i bladslidans nyss omtalade hålighet, som är avdelad i flera fack, fig. 4. De yttre eller äldre bladen i rosetten alstra storsporgömmen, de yngre bladen småsporgömmen; emellan två på varandra följande årgångar sporalstrande blad finnas dessutom några blad, som äro sterila. Våra två arter skiljas säkrast genom storsporerna, som hos lacustris äro nästan släta, fig. 6, men hor echinospora fintaggiga, fig. 7.

Vår korta framställning av den skandinaviska nordens viktigare pteridofyter visar, att dessa, i likhet med gymnospermerna, utgöra en jämförelsevis fåtalig grupp, som inrymmer flera mycket skiljaktiga typer med ringa släktskap sinsemellan. Man har med en träffande bild liknat pteridofyterna vid en mängd öar, som, siolerade från varandra, återstå efter en sjunken kontinent; däremot kunna di- och monokotyledonerna var för sig liknas vid stora och sammanhängande landmassor med nära anslutning och förbindelse mellan de olika delarna. Jämförelsen är så till vida riktig, som både gymnospermer och pteridofyter i förflutna perioder av växtlivets utveckling på jorden voro talrikare än nu och då företedde mera sammanhängande serier, och i den mån en mängd systematiska länkar så småningom dött ut, hava de kvarlevande grupperna blivit isolerade från varandra i systematiskt avseende. Redan i en långt avlägsen forntid levde pteridofyterna på jorden i utomordentlig mångfald och formrikedom. För att förstå förhållandet mellan pteridofyter, gymnospermer och angiospermer måste man därför studera den utdöda växtvärlden jämte den levande. Vårt nuvarande botaniska system visar en överraskande bild, emedan de fossila växterna, t. ex. växtfragmenterna från stenkolsgruvorna, numera inpassats på sina systematiska platser bland växter, som i nutiden grönska och blomstra inför våra blickar.

Tavl. 519. Fig. 1-6 Isoëtes lacustris, 1 äldre planta, 2 ungplanta med stammen skuren på längden, 3 bladbas sedd från insidan (3/1), 4 d:o sedd i längdsnitt, 5 småsporer (stark förstoring), 6 storspor (25/1). -- Fig. 7 I. echinospora , storspor (25/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning


Project Runeberg, Fri Jun 27 21:10:31 1997 (runeberg) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordflor/519.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free