- Project Runeberg -  Bilder ur Nordens Flora /

(1917-1926) [MARC] Author: C. A. M. Lindman - Tema: Nature, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Bilder ur Nordens Flora: Vitbinka Förra Nästa Index Innehållsförteckning

524. Vitbinka, Erigeron eriocephalus J. Vahl.

Det har nyss anmärkts, att nästföregående art, den lilla täcka fjällbinkan, kan variera i storlek, varmed också pläga följa andra växlingar i gestalt och proportioner. Sådana variationer får man hava överseende med hos en art, som förekommer tämligen allmänt över ett så stort område och under de än gynnsamma, än hårda levnadsvillkoren i högfjällen.

Man har emellertid på senare tider uppmärksammat, att mämnda art, fjällbinkan, har i sitt följe ett par former, som visserligen stå den mycket nära, men dock avvika allt för starkt för att kunna räknas till samma art som den. En av dessa upptäcktes redan för länge sedan på Grönland av en dansk resande, J. Vahl, som offentliggjort och avbildat den i det stora planschverket "Flora Danica" år 1840 under namnet Erigeron eriocephalus . Artnamnet betyder "ullguvad" och syftar dels på holkfjällens mera lockiga eller lurviga utseende till följd av fjällens lösare sammanslutning och fria, något krökta spetsar. Några holkfjäll äro t. o. m. utspärrade eller nedhängande och synas längre, smalare och slappare än hos E. uniflorus.

I allmänhet är därför korgen något bredare än hos E. uniflorus, och hela plantan är ofta storväxtare, ehuru ej nädvändigt grövre. De på tavl. 524 avbildade exemplaren härstamma från fjällen vid Torne träsk och visa tämligen spensliga men storhuvade plantor; de utvaldes bland ett helt tjog exemplar. Deras blad visa tydligt, att en annan art föreligger, än E. uniflorus (jämför nr 522): skottbladen äro långt och smalt skaftade med lansettlik, jämnbrett tunglika, de övre äro ännu längre och smalare och skulle kunna kallas tunglikt jämnbreda. Dock träffas även exemplar med mycket bredare blad än dessa, och i så fall är vanligen stjälken tjockare och hela plantan undersätsigare. I allmänhet bliva stjälkens blad längre än ledstyckena.

Erigeron eriocephalus igenkändes 1910 som inhemsk i Skandinavien, och exemplar finnas samlade i Härjedalen och vid Tromsö. Det är blott ett fåtal arter, som äro gemensamma för å ena sidan Skandinavien, å den andra sidan Grönland eller någon annan trakt av de västra polarländerna.

Tavl. 524. Fig. 1 och 2 något olika starka plantor från fjällen vid Torne träsk, 3 exemplar som ännu ej utbildat stjälk, 4 blomkorg inemot sin överblomning med bleknande holkfärg och rodnande blomkronor, 5 de två olika blomslagen i korgen, mitt- och kantblomma (3/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning


Project Runeberg, Fri Jun 27 21:10:42 1997 (runeberg) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordflor/524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free