Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnson och Finland av Yrjö Hirn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Björnson och Finiand
laritet i vårt land, så kunna svårligen de
fornnordiska dragen i hans diktning ha framkallat
några instinktiva gensvar hos rent finska läsare.
Men med just dessa sidor vann han i stället
beundran hos de unga män, som till försvar
mot den finska nationalitetsrörelsen ville sluta
sig samman omkring de svenska kulturarven.
Bland »vikingarna» från 1880-talet var, såsom
en av dem (»Gånge Rolf») nyss har
framhållit i sina femtioåriga studentminnen, Arnljot
Gelline en av de böcker som ivrigast lästes
och oftast blev citerad. Om Björnson hela
sitt liv hade fortsatt att dikta i drapastil, så
hade han helt visst betraktats som en andlig
hövding av de mest nationalistiska bland våra
svenskhetsmän. Men han förverkade antagligen
sitt inflytande hos dem, då han övergav den
fornnordiska romantiken för att radikalt
omfatta moderna reformsträvanden. Ty hos vårt
1880-tals svenska vikingar torde det allmänna
åskådningssättet, såsom den nyssnämnde f. d.
studentpolitikern framhållit i sina Minnen, i
många stycken ha stämt överens med den
moderna unghögerns orientering. Det är även
troligt att det i Finland funnits många som
känt sig alltför intimt bundna vid Sverige för
att icke ogilla Björnsons ståndpunkt under
unionsstriden. Å andra sidan kunde man
naturligtvis här bättre än någon annorstädes
förstå de norska självständighetssträvandena,
och Björnsons uppträdande blev därför på
många håll hälsat med livligt bifall. Men om
åsikterna sålunda voro delade i fråga om hans politik
gentemot Sverige, så stötte han sig med hela den
vakna opinionen i Finland, när han arbetade för
samförstånd med Ryssland, och när han av sin goda
tro förleddes att bygga förhoppningar på fredsviljan
hos kejsar Nikolai.
Det låter sig sålunda icke dölja att Björnsons
verksamhet tidtals hos oss blivit föremål för ogillande.
Det kan väl ej heller finnas någon anledning att
här lämna det onämnt, att Björnsons indignation
över en grov taktlöshet, begången av en
tidningsman från Finland, medverkat till uppkomsten av
hans bittra, år 1872 författade dikt Nej, hvor blir du
Byst av Björnson, modellerad
av Walter Runeberg
dog af? Men när allt detta är sagt, återstår det en
historia om förhållandet mellan Finland och
Björnson, i vilken man endast har att förtälja om beundran
och tacksamhet på vår sida, och om osviklig
välvilja på hans.
Det är allmänt bekant att Björnson, när han i
Digte og Sange’s Siste Sang framför sin hyllning
till de lärare, av vilka han anser sig ha mottagit
mest, nämner Runeberg mellan Grundtvig och
Norges egen Wergeland. De som läst hans brev
veta även, att han var sysselsatt med läsning av
Kung Fjalar under den tid Arnljot Gelline kom till,
och att han i översvallande ordalag har uttalat sig
!9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
