- Project Runeberg -  Nordens kalender / 1933 /
28

(1931-1938)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnson och Sverige av John Landquist - II. Björnson och svenska vänner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Björnéon och Sverige

och att journalistiska intressen har han inga. Rydberg
fick inte sjunka åter ner »i Göteborgstilstannen med
ett dagsarbejde, som intet er och en liden
ferielæs-ning ovenpå dette arbejde». Rydberg var en
forskare och humanist, som nu i Rom måste få sin
chans. Det är uppenbart att Björnson åt Rydberg
berett det lugn och den fria tid, som bildade
förutsättningen för tillkomsten av arbeten som Romerska
kejsare i marmor, och säkert har, vad även Warburg
(V. R. II, 432) antagit, Björnson även påverkat
Hedlund att efter återkomsten frita Rydberg från mer
tyngande journalistiskt arbete och att utverka åt
honom den föreläsarsyssla, som sedan öppnade för
honom en ny karriär.

Av Björnsons senare vistelser i Sverige må nämnas
hans uppehåll några veckor hösten 1882 hos Hedlund
i Göteborg, varvid han på 100-årsdagen av Tegnérs
födelse 13 nov. höll ett tal, »för Sveriges nästa stora
skald», som skulle lyfta det Tegnérska arvet och rikta
folkviljan mot framtiden. Svenskarnas fara vore
nämligen att de vände idealiteten mot det förflutna.
Talet väckte endast genklang hos en eller annan mera
radikalt sinnad. 4 dec. höll han ett föredrag i
Hälsingborg om författningskampen i Norge, Björnsons
enda politiska föredrag i Sverige. Det ordnades
genom hans gamla vän, den radikala redaktören av
Öresunds-Posten, Fredrik Borg. I november 1887
och i april 1888 företog Björnson sina sista
föredragsturnéer i Sverige. Han höll då sitt berömda föredrag
om engifte och månggifte, begynnande i
Hälsingborg. I Stockholm talade han också 29 april 1888
på Sveasalen om Gambetta. Han hyllades bland
annat vid ett samkväm, tillställt av det vetenskapliga
och litterära sällskapet Heimdall, och A. U. Bååth
hade vid tillfället i beredskap en dikt (Aftonbladet
3 maj), ej särskilt lyckad, men varur dock ett par
strofer må citeras som ett exempel på den hjärtliga
hyllning, som ännu i dessa förmörkade politiska
tider kunde ägnas Björnson även från icke utpräglat
radikalt håll:

Ejvind, Synnöve och Arne —-

väna barndomsminnen!

Hell dig, skald, som bilder skapat,

vilka tjusa sunda sinnen!

Fram i »strålefröjd» du körde
så en gång du sagt oss,
blixten sände du i lögnen:
renad högre luft du bragt oss.

Sanningsrunor har du ristat
in i tidens minne,
du dess tolk, vars själ ej åldrats,
man med öppet solvarmt sinne.

Tyvärr synes dock Björnson inte ha varit på humör
denna kväll. En närvarande, fru Gurli Linder,
berättar nämligen (i Sällskapsliv i Stockholm under
1880- och 1890-talen), att Björnson omedelbart efter
supén förklarade: »Nu gaar jeg og Karoline».
»Emellertid hade A. U. Bååth till Björnson skrivit
en hyllningsdikt, som skulle läsas upp vid
nachspielet, och man tillgrep därför kraftiga
övertalningar. Till slut röjdes hemligheten med dikten.
’Ja, det kan ikke hjælpe’, sa Björnson, ’for nu vil
jeg og Karoline gå.’ Och gick gjorde de.»

Björnson besökte i samma dagar också
professorsfamiljen Carl och Calla Curmans vackra hem vid
Floragatan. Här torde han ha trivts bättre att döma
av fotografier, som vid ett tillfälle här av honom
togos och varav en här återgives.

Skärpningen av den norska vänsterns ton och
anspråk och särskilt, som det av Hedlunds och
Rydbergs brevväxling förefaller, Björnsons del i
Richtertragedien, skilde i slutet av 80-talet Björnson och
Hedlund. Björnson angrep i sin artikelserie
»Tigger-posen» också svenska liberaler, hos vilka han urskilde
en förmyndarton mot norrmännen. Hedlund
berättar 17 febr. 1890 för Rydberg, att han för någon tid
sedan skrivit till Björnson och dagen förut (16.2) fått
svar, »som ju icke var som det, i min tanke, bort
vara, men som dock började och slöt med ’gamla
vän’».

Vad har Björnson hämtat ur sina många
förbindelser med svenskarna? Framför allt detta att han
trots sina fordringars bestämdhet kämpade utan hat
mot Sverige. Även i de hetaste ögonblicken var han
angelägen att skilja ut den konservativa överklass,
mot vilken han stred och som han kallade
storsvenskarna, från Sveriges folk och från Norges svenska

28

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:32:55 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordkal/1933/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free