Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnson och Sverige av John Landquist - III. Björnsons dramer i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Björnson och Sverige
Nästa stora Björnsonpremiär var Maria Stuart i
Skottland, som uppfördes 16 maj 1868 på
Dramatiska teatern. Det första framförandet blev dock icke
helt lyckat dels på grund av styckets längd — det
höll på från klockan 7 till närmare tolv på natten —
dels därför att fru Hvasser insjuknade och det måste
nedläggas efter andra föreställningen. Stockholms
Dagblad och Aftonbladet berätta överensstämmande
att intresset varit stort under de första akterna men
mattats under de senare. Dagens Nyheter fann hos
Björnsons drottning »för mycket av den svaga,
trotsiga Maria Stuart, för litet av den kvinnliga». —
Dramat togs emellertid upp på nytt 24 febr. 1869 och
hade då bättre framgång; det spelades 14 gånger
detta år och höll sig sedan länge på scenen.
En storartad lycka gjorde Ett handelshus.
Skådespelet uppfördes vid denna sin urpremiär 19 jan.
1875 som invigningsprogram vid öppnandet av
Edvard Stjernströms Den nya teatern, sedermera
Svenska teatern. Stycket, som tillika invigde den
realistiska dramatiken i Norden, var en lycklig
symbol för intentionerna hos denna teater, som under
Stjernströms och Ludvig Josephsons och slutligen
(från 1898) under Albert Ranfts tider skulle spela
en huvudroll i samtida svensk teaterhistoria som
bärare av modern dramatik.
Björnsons drama gjorde på denna teaterns första
kväll verklig furor. Aftonbladet talar om »den
originalitet och omutliga sanning», varmed personerna
och deras karaktärsutveckling skildras, och skriver
pa sitt mera betänksamma språk: »Stycket
framkallade en allmän rörelse — och vi våga påstå av
sannaste art — i salongen.» Dagens Nyheter är mera
oförställt rührselig: »Mången tår föll, här öppet, där
förstulet, ur såväl manligt som kvinnligt öga.» Man
ropade på artisterna vid varje akt »för både öppen
och fälld ridå» och slutligen framträdde hr
Stjernström, »hälsad av livliga bifallsyttringar, till rampen
och förklarade sig knappast äga ord för publikens
välvilliga mottagande av denna första föreställning».
(Aftonbladet.)
Framgången gjorde att teatern redan 17 febr.
presenterade också Björnsons nutidsdrama Redaktören.
Det vann dock icke samma framgång. Det nedlades
efter fyra föreställningar. I Aftonbladet skrev Anders
Flodman 22 febr.: »Den riktning åt det realistiska,
i vilken den förut så idealt stämde författaren slagit
in, har här ytterligare fullföljts och det på ett sådant
sätt att realismen stundtals övergår till krasshet och
råhet. Vare härmed dock icke sagt att ej sanning och
poesi här finnas; men det är det konstnärliga
jämnmåttet, den ädla smaken, som gör sig gällande i långt
mindre mån än man har rätt att vänta. — —• Vid
första representationen var publikens stämning
övervägande kylig men efter det några mildringar av
teckningens mest motbjudande drag blivit vidtagna,
gjorde sig vid de båda senare gällande ett rätt livligt
bifall, likvisst blandat med uttryck av ogillande eller
till och med misshag.»
Men vilket intryck båda dessa dramer gjorde på
en ung generation i Sverige, kan man se hos
Strindberg. Han har flera gånger betecknat Ett handelshus
och Redaktörens framförande i Stockholm som det
nordiska nutidsdramats genombrott. »De voro
signalraketerna», säger han i Björnsonartikeln, »som
höjde sig mot den klara himmelen och framkallade
salvor, vilkas ekon vi ännu ej glömt.» I
Tjänstekvinnans son III berättar han, hur han sedan Björnson
med de två pjeserna brutit igenom med ett nordiskt
realistiskt drama, »ansåg sin tid förbi». »Det var detta
han i sin pjes drömt att få göra; nu var det gjort
av en annan och han var överflödig — -—- ■—. Från
sitt vindsfönster på Ladugårdslandet hade han sett
teaterhuset byggas och med varje tegelvarv hade hans
kropp vuxit. Nu var huset färdigt, teatern invigd
och stora ord uttalade från grundläggaren om hur
med den nya byggnaden en ny svensk dramatik
skulle uppstå. Den kom också, den nya dramatiken,
men den var norsk. Den starkare hade segrat såsom
tillbörligt är.»
Efter Leonarda, som uppfördes i Stockholm våren
1879 men icke hade framgång, blev nästa stora
Björnsonspremiär Över Förmåga, som framfördes 2 jan.
1886 på Nya teatern. Den högtsyftande och dristiga
Ludvig Josephson var den förste teaterdirektör, som
vågade sig på det stora stycket, som fått rykte att
vara ett »läsdrama».
Det berömdes mycket, framför allt i Aftonbladet,
som från 1884 prydde sig med en av den nya
litteraturens män, Gustaf af Geijerstam, som teaterkri-
3°
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
