Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnson och Sverige av John Landquist - III. Björnsons dramer i Sverige - IV. Björnson: en historisk Herakles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Björnéon och Sverige
tiker. »I tankedjup som i poetisk fägring», skriver
Geijerstam, »kan detta tvåaktsdrama mäta sig med
litteraturens erkända storverk, och från scenen skall
dess verkan sent förgätas.–Det är som om man
först i dunklet hörde orgeltoner, vilka mystiskt stämde
sinnet och sedan plötsligt fördes ut på en hög alp
med vid horizont, stora vyer och hög klar luft.»
Dagens Nyheter tvivlar däremot på styckets framtid
på teatern och finner första akten »långdragen och
pinsam», men recensenten i det konservativa
Stockholms Dagblad har blivit gripen: Över förmåga
förklaras vara »en stor diktares verk, om än dramaturgen
har fått träda i andra rummet för psykologen eller
debattören», stycket har »sällsynt poetisk fägring i
vissa scener» och är »så besjälat att det ej verkar
som tendensdrama, endast inspirerat
skaldestycke».
Två stora skådespelare gingo i elden för dramat:
August Lindberg som Sang och Emil Hillberg som
Bratt.
Dramatiska teatern fann nu tiden vara inne att
också visa intresse för den moderna dramatiken och
sedan den, enligt vad Geijerstam berättar, låtit Över
förmåga gå sig ur händerna, upptog teatern 23 febr.
1886 Geografi och kärlek på sitt program.
Det blev här som annorstädes en grundlig succé.
Geijerstam försummar inte att tillvarata den goda
stämningen och slå ett nytt slag för Björnson. »Om
man ej genom att läsa detta stycke kunnat göra sig
en verklig föreställning om hur muntert, friskt och
storartat uppsluppet det egentligen är, så bör det
åtminstone efter ett besök på Dramatiska teatern vara
klart. En så rolig och även en så intressant afton har
Dramatiska teatern ej haft att bjuda på under hela
detta spelår. Det strömmar genom hela detta stycke
ett solljus, som värmer och glöder, ett solljus som
är så starkt, att det åtminstone bör kunna lära dem,
som förebrå vår tid att vara endast pessimistisk att
ännu är den gamle Pan ej död. Ännu leva friska,
käcka, levnadslustiga och sunda människor, som ha
kraft att njuta och styrka att skratta.–Och vem
är det som skrivit detta stycke, det mest
levnadslustiga, bullrande muntra och överdådigt
humoristiska stycke, som hela den nyare dramatiska
litteraturen i Skandinavien har att uppvisa? Jo, det är
Björnstjerne Björnson, densamme som ej tänker på
annat än reformer i alla riktningar, som inte låter
någon människa vara i fred för sina många
funderingar, som är republikan och fritänkare och som
följaktligen, om man får tro en del uppgifter, hör till
dem, vilka anstränga sig för att få bort glädjen ur
livet och konsten och sätta ett surmulet allvar i
stället.»
Men även övriga recensenter äro mycket nöjda.
Stockholms Dagblad prisar styckets dramatiska kraft,
glänsande repliker och det utmärkta utförandet.
Dagens Nyheter finner komedien »genialisk, hjärtevarm»,
dialogen »blixtrande spirituell» och att stycket »aldrig
torde förfela sin scen ver kan».
Däri blev tidningen sannspådd också för Sveriges
del: Geografi och kärlek har i Stockholm sedan
spelats mångfaldiga gånger på skilda teatrar, Svenska
teatern, Blancheteatern, Oscarsteatern. Vid
premiären på Dramatiska teatern framfördes stycket av
en utmärkt samling skådespelare: August Palme som
Tygesen, Oscar Bäckström, som i Turmans roll
gjorde en av sina första glansroller, och Ellen
Hartman, vilken naturligtvis gjorde lycka som den unga
Helga.
Härmed äro den Björnsonska dramatikens kampår
i Sverige avslutade. Den erkände mästaren fick sedan
med repriser och med nya premiärer, Paul Lange
och Tora Parsberg på Svenska teatern 1902,
Dag-lannet på Svenska teatern 1905, När det nya vinet
blommar på Dramatiska teatern 1910, en rad
oavbrutna succéer.
IV.
Björnson: en historisk Herakles
Man kan icke tänka Björnson utan Sverige. Det
storslagna och fantasieggande i svensk historia tände
hans sinne redan då han var barn. Det bidrog att
nära sinnet för stora uppsåt också hos honom själv.
Han har yttrat, att han understundom känt sin egen
karaktär mer befryndad med det svenska lynnet än
med det norska (Francis Bull i Björnsonstudier
s- 175)-
Fra jeg var barn du tog mitt hj ærte
fordi det store du mig lærte.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
