- Project Runeberg -  Nordens kalender / 1933 /
32

(1931-1938)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnson och Sverige av John Landquist - IV. Björnson: en historisk Herakles

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Björnéon och Sverige

Denna grundkänsla av beundran och tillit till
Sverige bibehöll han. Den finnes som en underström
i hans stridsdikter till Sverige.

Men ojämförligt betydelsefullare för Björnsons
personlighetsdaning än de historiska känslorna för
Sverige har varit hans livslånga kampställning mot
Sverige. Han växte till en stor man under denna
spänning och i denna brottning. Han fick ett
mäktigt mål för sitt liv: att fostra i sitt folk
självständighetens stolthet och att förvandla det till en modern
kulturnation. Björnson är en av jättarna i en nations
morgon, en historisk Herakles. Men han växte till
denna jätte i kampen mot Sverige. Det är lönlöst
att spekulera över i vad mån han utan denna
kraft-inspirerande, målsättande strid hade blivit en
betydande poet och man. Hans personlighet och
gärning, sådana de föreligga, ha blivit till i den
oavlåtliga, ambivalenta, energiskapande förbindelsen med
Sverige. Han är framför någon annan det historiska
och kulturella minnesmärket från unionens dagar:
ett stort värde unionen skänkt.

En kampstor tid — og vi er med!
På jord det største er: at være
hvor kræfter, som er stort i gjære,
skall tage skikkelse og sted.

Ett samfällt mål för en nation, sådant Björnson
och hans medhjälpare uppställde det för Norge,
renar och höjer alla en nations livsandar.

Man kan nu med längtan och beundran se tillbaka
på denna samlande, stridslarmande och idéfyllda tid.
Ju flera år som gå, dess tydligare blir det att
Björnson gjorde en stor period i Nordens historia, i själva
den nordiska livskänslans historia och att denna period
nu är förgången. Vilken förlust lider ej en senare
tid av att Björnson ej är samtidig med den! Vilken
fattigdom, liksom om historien hade begått ett svårt
bedrägeri, för en ny tids ungdom att Björnsons
sånger fjärmats från den och tillhöra det förgångna!
Ingenting kan ersätta samtidigheten. Men historien
kan åtminstone lära obetydligheten av en
primiti-vism, som icke känner, ej heller vill känna det
förgångna. Hur litet och smått och icke ens
människovärdigt ter sig ej, så fort Björnsons gestalt nalkas,
åtskilligt av vad en nutids ungdom diktar. Det är

samlande mål, som ge livet vidd, livskänslan en
friskhet, som varar över ögonblicket, och livets
innehåll rätta och sköna proportioner.

Den positiva sidan av svensk-norska unionen har
aldrig blivit rätt uppmärksammad och uppskattad.
Och dock är den ofantlig. Den gjorde de båda folken
till levande realiteter för varandra. Deras
gemensamma historia är en makt, som alltjämt fortverkar
även sedan banden upplösts. Den har skapat den
icke analyserbara, omedelbara känsla av förtrogenhet
och bekantskap, som finnes mellan norrmän och
svenskar. Striderna själva voro övervägande den
ytligare delen av våra förbindelser. Under den ha
gått andra varmare ömsesidiga strömmar och
knutits otaliga band. Den politiska historien, som
redogör för striderna, är blott en utskuren del och till
stor del en mer periferisk del av den hela historien.
I varje fall gäller detta Sverige, ty helt självfallet och
nödvändigt måste den norska
självständighetskampen betyda mer för Norge än den svenska
oppositionen mot denna självständighetskamp kunde betyda
för Sverige: det värde Norge kämpade för och vann,
var ju mer centralt än det värde Sverige
förlorade.

Men av den här av norska gestalter, som under
1800-talet gick in i Sveriges andliga liv, var Björnson
den främste och den rikaste. Han är den yppersta
representanten för denna gemensamma norsk-svenska
historia. Han är den store norrman, vars ansikte
varit mest vänt emot Sverige — redan därför att
han längre och mer än någon annan stred med
Sverige.

Björnson brukade förlita sig på att den norska
självständighetskampen väckte aktning och
broderlig sympati hos Sveriges ärekära folk. Det var si
och så med den saken i den pågående politiska
debatten. Men på djupet och i det långa loppet fick
Björnson rätt. Han kunde redan själv ha funnit en
bekräftelse därpå i det mottagande hans diktning
rönte i Sverige. Ty i hans sånger, som Sverige
sjöng, och i hans diktnings gestalter, som det fick
kära, mötte oss ju redan det fria och myndiga
Norge. Sverige hämtade vederkvickelse och lyftning
av en diktning, som till stor del direkt eller indirekt
var inspirerad av självständighetskampen. Sverige

32

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:32:55 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordkal/1933/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free