Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands konst. Några konturlinjer av Bertel Hintze
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finiands konst
heller aldrig någon elegant, bravurmässig
pariser-konst, blott en med rikare orkestrering genomförd
ny variation av samma urgamla finländska tema, som
förstå gången ljuder i den medeltida arkitekturen.
Detta drag framträder ännu starkare under
90-talet — det nationella genombrottets tid och tillika
en ojämförlig höjdpunkt i Finlands konsthistoria.
Det ligger oro och jäsning i luften under denna epok,
de inre, språkpolitiska motsättningarna tillskärpas på
samma gång som de yttre relationerna till Ryssland.
Än en gång inträder landets historia i ett dramatiskt
skede, men denna gång appellerar striden till de
olika folkgruppernas djupaste känslor. Ju mera det
hetsiga i folklynnet kommer i svallning, desto
starkare bryter även lidelsen och känslan fram i konsten
— en stegring, som med ett kort avbrott fortgår
ända fram till inbördeskriget 1918, till Sallinens och
Collins patetiska visioner. Men 90-talets konst är ej
blott subjektiv känslotolkning och själsskildring, den
är tillika sträng, tillknäppt, ofta monumental till sin
hållning. En av de bästa exponenterna för denna
konst finner man i Eero Järnefelts porträtt av
nationalitetskämpen, statsrådet Danielson-Kalmari. Med
någonting av en åskvigg över hela sitt väsen, fylld
av en nästan explosiv viljekraft, med en fanatisk
siarblick riktad långt in i en hägrande framtid står
han inför oss — men varje linje i denna agressiva
gestalt präglas i konstnärens tolkning av en
behärskning, som förlänar bilden någonting av klassisk
höghet och ro. Intimare och varmare ter sig Järnefelt
i sina stämningsmättade, men försynta landskap.
Obändig, trotsig, med snart sagt titanisk våldsamhet
flammar känslan upp i Gallen-Kallelas tungsinta
och ruvande folklivsskildringar från 1880-talet eller
i hans tragiskt sönderslitna, lidelsefulla
Kalevalamo-tiv från 90-talet — en dunkel urskogsmystik, som
under det nya seklets första år får sin genialiskt
enkla och storstilade utformning i de numera
förstörda freskerna för ett gravkapell i Björneborg. Med
dyster tyngd framträder denna romantik i Victor
Westerholms kärva vinterlandskap och flodbilder,
såsom ett outsägligt, längtansfyllt svårmod vibrerar
den i Gabriel Engbergs veka skymningsstämningar
från Lappland för att i Pekka Halonens senare,
lyriskt spröda landskapskonst tala med en lågmäld,
A. Gallen-Kallela: Ilmarinen smider Sampo. 1893. Ateneum,
Helsingfors.
Denna tekniskt överdådiga, dramatiskt lidelsefulla målning, som ännu står
på gränsen till naturalistiskt verklighetsåtergivande, hör till de första stora
arbeten, i vilka Gallen-Kallela försökt skildra Kalevaladiktens dunkla
sagogestalter. Bilden visar den skäggige smeden Ilmarinen halvt visionärt stirra
in i eldens glöd, medan trälarna hålla bälgen i rörelse; han smider som bäst
i ödemarken det lyckobringande undertinget Sampo, om vilken striden skulle
stå mellan det sydliga, ljusa Kalevala-folket och det mörka, nordliga Pohjolas
onskefulla skaror. Denna kamp är det huvudsakliga ledmotivet i
Kalevala-eposet.
men klar och distinkt röst. Ur sin självskapade
drömvärld låter Hugo Simberg sin inåtvända och
grubblande humor lysa över detta skede — en
diametral motsats till svensken Arosenius’ graciösa
»sorg i rosenrött» eller till Engströms öppna, soligt
världsbejakande Kolingslynne. Frammanad av samma
romantisk-nationella väckelse gör också det rent
folkliga första gången en verkligt stor insats i
bildkonsten: Rissanens tidigare figurbilder, vilka med
kärv och primitiv uttrycksfullhet tolka någonting av
det djupaste i den finska folksjälen. Hans måleri är
en konst, som på något sätt tyckes oss direkt
uppstigen ur medeltiden, och som blott i det rätta ögon-
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
