- Project Runeberg -  Nordens kalender / 1933 /
72

(1931-1938)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands konst. Några konturlinjer av Bertel Hintze

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Flnlanda kondt

gripande, än psykologiskt djupa, än
fantastisk-visionära figurbilder, äro dock i högre grad än Sallinens
framsprungna ur konstnärens poetiska fantasi, ur en
drömvärld, som på sätt och vis är rikare än dennes,
om också icke lika överväldigande. Collins konst är
även varmare i sin mänsklighet, och ej sällan får den
en fläkt av djup, befriande humor. Någonting liknande
finner man också i den drastiskt expressiva
träskulptur, med vilken Hannes Autere förnyat folkkonstens
gamla, längesedan förgätna traditioner. Ensam för
sig står däremot bildhuggaren Väinö Aaltonen,
fascinerande i sin blandning av nordisk innerlighet och
nästan romersk stränghet i hållningen, av äventyrligt
trots och nedärvd bildhuggardisciplin ■— på en gång
en bekymmerslös nydanare och en bevarare av
bild-huggarkonstens urgamla traditioner, en modern
romantiker och en senfödd klassiker. En nutida
motsvarighet till hans fantasifulla konst finner man väl
blott hos italienaren Giorgio da Chirico.

Vi kunde utsträcka denna översikt till
expressionismens liksom till den mångskiftande
efterkrigsgenerationens övriga ledande konstnärer i Finland,
men huru starkt de individuella tonfallen än skulle
variera, förblir grundanslaget i stort sett detsamma.
Endast sällan höra vi mjuka, intima ackord, endast
någon enstaka gång strålar solskenet med full kraft,
och knappast någonsin spelar ett spjuveraktigt leende
över de enskilda verken. Må så vara, att även
Finlands konst då och då prövat ett register av annat
omfång än vad som framhävts i denna summariskt
förenklade konturteckning, att även den rymmer mycket av
sorglös festglädje, av representativ grandezza, av
mjukhet och grace — men när den starkast bevarat
sin egenart och ursprungliga kraft, har den dock städse
bibehållit någonting av det allvarstunga och kärva i
våra medeltida gråstenskyrkor, av kargheten över våra
skärgårdsklippor eller av det inbundna, drömmande
svårmodet i vår folkdiktning och vår inlandsnatur.

Wäinö Aaltonen: Romersk kvinna vid brunnen.

Under flera års studier utbildade sig Aaltonen till målare; sin enda egentliga undervisning i skulptur fick han under några månaders praktik såsom vanlig
stenarbetare, och kunde kort därpå debutera med marmorhuvuden, vilka omedelbart väckte stor uppmärksamhet. Till denna fenomenala
bildhuggar-begåvning har väl bidragit den omständigheten, att en av hans förfäder för fyra generationer sedan var italienare. Den här avbildade reliefen vittnar i
varje fall ej blott om en yrkesmans känsla för stenens egen karaktär, utan visar också en rent romersk ståtlighet och stränghet — en självfallen, nästan

sydländsk rikedom och fyllighet, som är mer än sällsynt i nordisk konst.

72

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:32:55 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordkal/1933/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free