- Project Runeberg -  Nordens kalender / 1933 /
75

(1931-1938)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utsikt över hembygden. Synpunkter och stämningar ur ett anförande vid en hembygdsfest i Östergötland av Torsten Fogelqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Utàikt över hembygden

marken under deras fötter brännande. Somliga ha
fastnat i något, som är oåterkalleligen förlorat. Det
är de, som predika krig mot utvecklingen i
traditionens missbrukade namn. Andra rusa efter det
ohörda, osedda, okända. Det är de, som predika
krig mot traditionen i utvecklingens missbrukade
namn. Men jämvikten representeras av dem, som
växa och som varken yvas över att vara efter eller
ävlas att vara före sin tid, utan tryggt underkasta
sig lagarna för det organiska livets växt.

Här i hembygdens sköte, »där gamla minnen
sova i gröna björkars skygd» och fälten mogna till
morgondagens skörd, känner man sig på ett särskilt
sätt som del av släktets levande organism och livets
lugnt rinnande ström, som inte vet av några avbrott
mellan förflutet, närvarande och tillkommande.
Paradiset är en illusion, vare sig man förlägger det i
det förflutna som ett förlorat paradis eller ser det
i fjärran som nya himlar och en ny jord. Det
förlorade paradiset var inget paradis. Och de nya
himlarna, den nya jorden låta evigt vänta på sig. De
äro synvillor med avståndet. En sund och stark
människa, som varken drömmer bort sitt liv eller
jagas av blind åtrå, måttlösa förhoppningar, otyglad
verksamhetslust, laborerar inte med några
paradisfantasier. Hon arbetar och hyser förtröstan. I de
bästa stunderna av detta arbete och denna förtröstan
har hon så mycket av paradis som hon kan få. Tron
på kulturens gränslösa utvecklingsförmåga och
människans gränslösa förvärvsmöjligheter bli lätt ett
hetsande bländverk, som upphäver jämvikten och
stegrar behoven på ett onaturligt sätt. Rekordets och
sensationernas ande, som underhåller detta
bländverk, hör till de andar, som besätta manniskan och
göra henne värnlös mot tillfälliga yttre inflytelser.
Hon behöver ett serum mot denna besatthet, liksom
kulturen själv skulle vinna på ett närmande till
naturen. Och det synes mig, som om
hembygdsrörelsen just i dessa avseenden hade en mission att fylla.

Över detta landskap, dess folklynne och den
kultur, som landskapet och lynnet i förening under
tidernas omskiftelse frambragt, ligger ett visst
klassiskt lugn. I lynnet finns en målmedvetenhet, som
inte flår skinnet av sig, en trygghet, som inte sover,
något av jordens tyngd, men också något av jordens

fruktbarhet. Själva landskapet följer denna lugna
och trygga linje. Östergötland är ett skiftande och
innehållsrikt landskap, men utan våldsamma
växlingar och kontraster. Det har sin bergslag, sin
skogsbygd, sina slätter, sin skärgård. Romantik
saknas inte. Om slätten representerar prosan,
representerar skogen romantiken. Inte utan skäl är
Östergötland den svenska nyromantikens födelsebygd. I
Kolmården, i kaprifoliehyddan vid Marmorbruket,
diktade Atterbom några av de skönaste stroferna i
Lycksalighetens ö. Men denna landskapsromantik
är ej av det regellösa och sönderbrustna slaget. Den
ger sig målro och tid att vegetera. Det existerar en
harmonisk jämvikt mellan bördigheten och
romantiken. För övrigt ligger den verkliga romantiken
djupare än på ytan och i landskapets geologi. Den
ligger i dess kulturhistoria.

Det är en stor förmån både för handling och
fantasi att tillhöra ett kulturlandskap, ur vilket man kan
utläsa historia och framlocka historisk rytm. Ett
rent naturlandskap utan skönjbar eller veterlig
historia kan vara vackert för ögat, det kan tilltala den
estetiska känslan och skapa en förnimmelse av
välbehag. Varje människa, som är omedelbar och
naturlig, måste kunna njuta av ett sådant rent
naturlandskap, av linjerna, växtligheten, färgspelet och
den säregna doften. Men en östgöte skulle lika litet
som en skåning eller dansk vilja byta ut sitt landskap
mot någon Söderhavsö med tropisk växtlighet,
praktfulla färgmotsatser, självbärande träd och självsådda
skördar. Ty när historien flyttar in i landskapet, då
äger en ny skapelse rum. Då en av våra klassiska
diktare, Johan Henrik Kellgren, för första gången
såg naturen med kärlekens ögon, sub specie amoris,
uttryckte han sina känslor med den oförglömliga
strofraden: »En själ i stela massan flöt.» Och
detsamma skulle man kunna säga om det historiska
kulturlandskapet, i vilket någonting skett och någonting
stått på spel, som givit stoff till drama och dikt och
som låter oss spåra och följa den episka linjen i själva
landskapslinjen.

När Johan Ludvig Runeberg diktade Vårt land,
begagnade han sig i poetisk upprepning av ett litet
ord, som liksom gav ökad puls och värme åt dikten
— ordet här. Han såg sitt land i ett vitt perspektiv

75

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:10:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordkal/1933/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free