- Project Runeberg -  Nordens kalender / 1933 /
76

(1931-1938)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utsikt över hembygden. Synpunkter och stämningar ur ett anförande vid en hembygdsfest i Östergötland av Torsten Fogelqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Utàikt över hembygden

och ändå så nära och påtagligt, att han i ingivelsens
ögonblick kunde peka på den levande detaljen, den
särskilda platsen, den enskilda situationen. Han
sträckte ut sin hand och den rörde sig hastigt från
punkt till punkt i panoramat, medan han med
inspirerad mun uttalade orden: Och här och här.

Och här och här är detta land

vårt öga ser det här.

Vad som gör det historiska kulturlandskapet så
levande, det är just, att det ständigt låter blick och
känsla livas och fängslas av ett här. Överallt på
Östergötlands karta väller det upp och slår ut i
blom ett sådant här, som gör fantasiens
fågelperspektiv rikare. Det kan ju hända i sådana fall, att
historien liksom lyckas undertrycka naturen själv.
Landskapet får tjänstgöra som lektionsgivare i arkeologi
och historia och skönhetsintrycket förflyktigas. Men
också i detta fall representerar Östergötland en
jämvikt. Naturen tar där alltid ut sin rätt. Landskapet
käxar inte historia, det andas historia. Och man
känner och fattar, att ett folk utan historia och
utan sinne för historia, är som
boskapen, som väl tar för sig,
men intet ser och intet hör.

Må gärna vissa högröstade
härolder för det ultramoderna
göra sig viktiga mot vad de kalla
traditionalism och provinsialism
och förkunna dessa värdens
urmodighet i en kultur, som är på
väg att förverkliga den
amerikanska storstadsidén. När
människorna börja lösgöra sig från
landskapet, begynner emellertid
en ödesdiger process, som man
skulle kunna kalla kulturens
rotlossning. Asfalten, betongen och
cementet äro värdefulla
kulturskapare, när de brukas med
ur-skillning och förstånd och inte
uppträda som tyranner och
monopolister. Ingen bestrider deras

nytta och ingen förmenar deras ivrigaste profeter och
apostlar rätten att av dem skapa en ny poesi. Om
det lyckas eller inte, beror inte på råmaterialet, utan
på den skapande fantasien. Det nyttiga liksom det
sköna trivs i många former. Men försöken att
förvandla de många formerna till en form är våldsverk
och vandalism. En kultur utan växling och
rörelsefrihet arbetar icke i livets tjänst. En makadamiserad,
asfalterad och cementerad kultur, som förlorat
doften av jord, skog, gräs och vatten, har förlorat något
av sin elementära kraft. Och en kultur, ur vilken
gården, byn, bygden och landskapet försvunnit, har
icke blivit rikare, även om den hundradubblat sin
maskinella prestations- och distributionsförmåga. Ty
det finns en rikedom, som undandrager sig all kalkyl
med siffror, mått, mål och vikt. Och det är ofta
den som består när den andra förgår. Det är icke
av ömhet om föråldrade idyller och förlegad
romantik man nödgas uttala detta, utan av ömhet om en
mänsklighet, som inte skulle kunna uthärda
mekaniseringens och standardiseringens tryck utan att
taga skada till sin själ och sina sinnen. Må det därför
dröja länge, innan Sverige och
Östergötland förvandlas till en
enformig Eriksgata för
maskinkulturen med varudepåer,
bensinstationer, radhussamhällen
och fabrikskomplex som
ensamma kulturmonument utefter
förtorkade vägkanter. Vi vilja
behålla vårt land som ett helt
av skilda landskaper,
kompletterande varandra med skilda
naturliga livsbetingelser, med vad
naturen ger av skiftande skönhet
och växlande sysselsättningar och
vad historien ger av skiftande
mänsklig erfarenhet. Och vill
man inmontera oss som motorer
och motordelar i
maskinkulturens Juggernautvagn, så göra vi
det motstånd, som vårt
fäderneärvda kulturansvar ålägger oss.

Madonnabilden i Vadstena klosterkyrka

76

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:10:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordkal/1933/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free