- Project Runeberg -  Nordens kalender / 1933 /
102

(1931-1938)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julbocken och hans historia av Hilding Celander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Julbocken och band hidtoria

Och fadern och sonen de byggde en båt,
de byggde på den båten i femton år.
Så lade de bocken i båten.

Så kom där en bonde och rodde förbi:

— »Hör du gubbe, vad har du i båten din?»

»Jag haver små fiskar och annat ibland.»

— )}JaS tror att det är vår gamla grå bock.»

»Vi hitte den bocken vid bergevägg,

där stod han så onds ker och riste sitt skägg.»

Och fadern han hötte, och sonen han slog,
så bocken han föll sig neder till jord.

De bredde på bocken en kappa vit,
det gjorde de för att den bocken låg lik.

De bredde på bocken en kappa röd,
det gjorde de, för att den bocken var död.

De bredde på bocken en kappa blå,
det gjorde de för att bocken skull’ uppstå.

Och bocken står opp och rister sitt skägg.
Han slår sina horn i femte vägg.
Så lade de bocken i båten*

Den medeltida karaktären av visan är
omisskännlig, bl. a. genom omkvädet: »så lade de bocken i
båten», eller »så ledde de bocken till båten», som det
heter i norska visvarianter, där dödandet av bocken
har bortfallit. Visans handling utföres i Bohuslän
än i dag dramatiskt, på typiskt medeltida sätt, så att
bocken faller död ned och står upp igen och rister
sitt skägg. — När Gustaf Ljunggren skildrar detta
»komiskt dramatiska upptåg» i sin bok om »Det
svenska dramat» tilläger han: »I denna lek
framskymta hedniska hågkomster, och den skjutna samt
åter levande blivne bocken påminner om Thors
bockar, vilka slaktades varje afton, men nästa dag
åter voro på benen.»

* Uttrycket i femte v ägg betyder »i femte väggstocken»,
nedifrån räknat. Bocken far alltså högt »uppåt väggarna».

En till synes ännu djärvare sammanställning gör
Wilhelm Mannhardt, då han i jullekens bock finner
»ett levande motstycke» till de bockgestaltade fauner
och satyrer, från vilkas upptåg och sånger vid
Dio-nysos-festen man har härlett det grekiska dramats
uppkomst, så väl som dess namn. (Tragedi, av
tragos, bock.) Tanken må förefalla fantastisk, men
den har i verkligheten mycket som talar för sig, när
man lär känna Mannhardts bevisföring. Är
sammanställningen riktig, måste det dock medges, att
den nordiska motsvarigheten till antikens »bockspel»
har stannat i växten på ett vida anspråkslösare
stadium.

Vi har här kommit in på tankebanor, som
säkerligen fyller mången skeptisk läsare med häpen
misstro. Och dock vill jag till sist komma med
ännu en liknande hypotes, till de många, varmed
läsarens tålamod redan har prövats. Den genom
Dendrafynden bekante klassiske arkeologen,
professor Axel Persson, har nyligen i en uppsats tolkat
vissa ofta återkommande figurer på de bohuslänska
bronsåldersristningarna som avbildningar av män,
deltagande i rituella ceremonier av magisk eller
religiös karaktär och insvepta i djurhudar, med
kvarsittande svans och horn. Samma rituella
djurkostymering återfinner han också på forngrekiska vaser,
liksom den omvittnas från den religiösa kulten av en
rad antika författare. Dess religionshistoriska
innebörd kan tolkas på flera sätt. James Frazer,
författaren till »Den gyllene grenen», tyder den så, att den
som ikläder sig offerdjurets skinn, därmed också
ikläder sig den gudomsmakt, som detta djur
representerar.

Kanske har också julens bockklädsel samma
ursprung? Dess motsvarigheter återfinnes alltsedan
700-talet både hos kelter, germaner och slaver. I en
förvånande ursprunglig utformning kvarlever seden
också i nutiden, på dalmatiskt område. I Kolari
t. ex. gör man om julen upp en stor eld i det fria
— den kallas med festens latinskt-slaviska namn
koleda — och vid denna eld steker man en gumse
eller ett får, sjunger, dricker och hoppar över elden.
Efter måltiden drager en av deltagarna skinnet av
det slaktade fåret över huvudet. Och alla går med
honom från hus till hus och insamlar gåvor, i det

02

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:32:55 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordkal/1933/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free