Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturskyddsarbetet i de nordiska länderna av Rutger Sernander - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Na Lur skydds arbetet i de nordiska Länderna
Naturparken Sylene. Aftonstämning
Annars har man icke alltid varit så frikostig med
arealen. Ilex-regionens botaniska pärla, ön Anuglen
i Hardanger-fjorden, med sin vittfrejdade
lignos-vegetation — omsluter bl. a. Norges största kristtorn
och största murgröna — har på den härvarande
statsskogen fått ett stycke frimark, alldeles för litet för
forskning och representation.
Mest föredömlig bland de norska fredningarna har
ett stycke högfjällområde kring Sylarne vid svenska
gränsen blivit, därigenom att myndigheterna sörjt
för att områdets vegetation beskrivits ■— och på ett
mönstergillt sätt — av en bland våra främsta
växtgeografer, professor Rolf Nordhagen. Hans »Die
Vegetation und Flora des Sylengebietes. Eine
pflan-zensociologische Monographie», Oslo 1927—1928,
är den ståtligaste botaniska monografi över ett
skyddsområde som världslitteraturen hittills känner.
Det är med sådana monografier till utgångspunkt
som framtidens forskning skall ur
utvecklingshistorisk synpunkt tillgodogöra sig de områden av naturen
vilka vi testamenterat densamma.
En fredningsfråga av betydelse ej blott för landet
själv utan ock för hela Norden börjar allt tydligare
tränga fram i det norska naturskyddets förgrund.
Det är frågan om vildrenens framtid.
Det är vår tids höga kultur förbehållet att så där
en gång på årtiondet kunna konstatera att den
lyckats utrota åtminstone en art bland högdjuren. Inom
Norden har Scanodania kommit längst i den ädla
tävlingen. Wesenberg-Lund har en gång sagt ett
allvarsord till sitt folk om
»Den Fauna, der med Rette betegnes som
Bondelandets Fauna. Den Fauna er saavist ikke
karakteriseret ved Fremkomst eller Indvandring af nye Arter,
det, der karakteriserer den, er Død og Undergang
for Tusinder af Arter; faa Pattedyr, flere Fugle,
næsten alle vore Frøer, faa Fisk og Tusinder af
Insekter. Bondelandets Fauna, det er den, der holder
til paa de flade Pløjemarker, hvis Repræsentanter
aldrig paa mægtige Vinger evner at hæve sig op højt
over Skove og Bakkekamme, som ikke har Hjortens
hastige Flugt og som ingen Farver ejer. Det er den
Fauna, der holder till i den rindende Vande, de, der
vel ikke flyder med Mælk og Honning, men
derimod med ’Valle’ fra Centralmejerierne og med
henraadnende Tarme fraa Svineslagterierne, som
har til Huse paa udjævnede Pløjemarke, hvori Kæm-
Norges största kristtorn
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
