- Project Runeberg -  Nordens kalender / 1933 /
135

(1931-1938)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomen i samtida litteratur av Sten Selander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ungdomen i samtida litteratur

turen i dess helhet som obetingat överlägsna livet
och från den åskådning, som kom till uttryck i
Atterboms sammanställning »siare och skalder»: därav
det sakrala allvar, varmed deras i grund och botten
rätt sterila själskonflikter behandlades, och den
självklarhet, varmed dessa »diktarnaturer» ansågs
företräda ett högre människoslag än de utåtriktade,
livsdugliga handlingsmänniskorna.

Kritiken av denna uppfattning börjar ju redan
med den novell, där »diktarnaturen» kristalliserats
ut och analyserats med den finaste, mest omutliga
klarheten: i Thomas Manns »Tonio Kroger». Men
synpunkten är där alltjämt, åtminstone till väsentlig
del, estetisk; den blonda Inge, Tonio Krogers
ungdomssvärmeri, förkroppsligar inte livets styrka
och sunda rikedom, utan dess »förföriska banalitet».
Från andra utgångspunkter kommer en liknande
kritik till tals i Siwertz’ »En flanör» — en bok som
förmodligen skall visa sig ha betecknat en av
vändpunkterna i svensk litteratur. Här är det
berg-sonismen med dess framhävande av viljan och dess
krav på respekt för det ständigt skapande, ständigt
nya och friska livet, som avspeglas i den unge
Thorsten Gjörloffs uppvaknande från
dagdrömmarnas till handlingens värld.

Då ungdomsidealet i hela den europeiska
litteraturen undergick en omstöpning i just denna anda,
orsakades den emellertid inte i första hand av
teoretiska faktorer sådana som bergsonismen. Den var
i stället följden av å ena sidan världskrigets
hårdhänta kulturkritik, å den andra framträdandet av
en tekniskt intresserad, ometafysisk, på ögonblickets
sensationer och driftlivets tillfredsställande inställd
generation, som gjorde revolt mot det de uppfattade
som en tyrannisk kulturs outhärdliga krav.

I och med detta kom naturligtvis ungdomligheten
att framstå som något värdefullt och ungdomen
att ställas i centrum för uppmärksamheten på ett
helt annat sätt än tidigare. Den mognare ålderns
företräde ligger ju framför allt i dess större
förtrogenhet med kulturvärdena; och då man väl börjat
betrakta dessa med misstänksamma blickar, blev
ungdomens oerfarenhet, brist på försiktig besinning
och naiva ursprunglighet närmast ett pius. Den
»litterära», självupptagna, grubblande ynglingen anses

inte längre vara ung eller åtminstone inte ung på
det rätta sättet. Ty han lever inte, han tänker;
och nu gäller det först och sist att leva. Ifall
tanklösheten hjälper någon att leva omedelbarare och
intensivare, är den bara av godo. Ibland, som t. ex.
inför skildringen av det unga paret i Huxleys
»Those Barren Leaves», har man en känsla av att
ordet dum i den gamla frasen »ung och dum» rent
av betecknar en ännu större välsignelse än ordet
ung: inga ögon är så blanka som de som aldrig
skuggats av en tvivlande fråga, ingen kropp rör
sig behagfullare än den som är helt omedveten
om sin egen grace, ingen sinneslycka blommar
rikare än den som aldrig känt det andligas tryck
och hämningar. Hos Huxley har lovsången över
naiviteten en stark smak av ironi; men så är
långtifrån alltid fallet. Problemet i »Tonio Kroger»
har på sina håll lösts genom en ytterst radikal
operation: man har helt enkelt utplånat hela Tonios
värld och bara lämnat den blonda Inges värld kvar.

Det är denna syn som dominerar i dagens yngsta
svenska litteratur. Dess evangelium är blodfull
hedendom, hänfört uppgående i ögonblicket,
oreserverat bejakande av alla ursprungliga drifter.
För-kunnarna av detta evangelium saknar ingalunda
förmåga att tänka; ett ögonkast på t. ex. Artur
Lundkvists briljanta kritiska essayer räcker att bevisa den
saken. Men de vill inte erkänna det abstrakta
tänkandet, deras teoretiska inställning innebär en
förkastelsedom över all teori. Vår värld är i deras
ögon förgiftad av historia, halvkvävd under det
förgångnas last av död, förtorkad kultur och snöpt
av en alltför gubbaktigt asketisk moral. Vår värld
är kort sagt för gammal. Och de vill föryngra den
genom att inympa en stor dosis livsglädje, ohämmad
sexualitet, frisk sensualism och ofördärvad
primitivitet på Europa. Sålunda vill man få vår världsdel
att bli lite mindre lik en spårvagn full med
mag-sjuka kamrerer och lite mer lik en skogsglänta
med nakna, dansande och sjungande negrer.

Den åskådningen möter man ju på otaliga håll
inom den samtida diktningen, mest dogmatiskt
ensidig och samtidigt framförd med den största
konstnärliga genialiteten hos D. H. Lawrence. Men
nutidens kult av ungdomen får inte alltid uttryck i

135

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:10:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordkal/1933/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free