- Project Runeberg -  Nordens kalender / 1933 /
138

(1931-1938)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomen i samtida litteratur av Sten Selander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ungdomen i samtida litteratur

kunnat tro, att den sexuella friheten i Västerlandet
efter världskriget skulle framkalla en starkt sensuell,
men samtidigt frisk och öppenhjärtig
kärleksdiktning. Men av allt att döma har i stället raka
motsatsen inträffat; den Eros, som inspirerat skalder
och livsskildrare, tycks inte ha tålt vid frigörelsen,
han synes inte längre ha några gåvor att skänka oss.
Den finaste erotiska psykologen inom hela den senaste
författargenerationen är förmodligen Rosamond
Lehmann: och grundtonen i hennes böcker är en
ångestfylld klagan över den nya unga kvinnans oförmåga
att älska. Till sin spets har emellertid detta problem
drivits framför allt i en konstnärligt rätt underhaltig
och delvis högst osmaklig, men som tidssymptom
ytterst intressant roman av en ung tysk, Otto Zareks
»Begierde». Den skildrar det erotiska eller rättare
sagt sexuella livet inom en krets av frigjorda
Berliner-ungdomar; och redan dess titel, »Begär», säger vad
slags erotik det här är fråga om — den Eros man här
möter är endast den cyniskt sterila njutningens
herre. Då bokens hjälte, studenten Stefan Gadmer,
inte vill låta sig nöja med de maskstungna, av aska
fyllda frukter, som denna Eros har att bjuda på,
ser han bara en utväg: den att fly undan till
högfjällens och den filosofiska meditationens isiga,
tunna luft. Någon tredje möjlighet finns inte till
för honom. Men en dylik dualism är ju till hela
sitt väsen inte västerländsk, utan buddhistisk. För
den är själva livsdriften något ont, själva livets
urkälla förgiftad: askesen blir det enda alternativet
till den nervernas plågsamma kramp och den
personlighetens upplösning, som den sterila Eros framkallar.

Stefan Gadmers asketism är kännetecknande för
något man inte får glömma, om man vill förstå
åtskilligt inom den yngsta samtida litteraturen. Det
må vara sant, att mänskligheten i gemen och även
majoriteten av de unga lyckats förträffligt med att
slå bort tanken på världens vånda och fylla sin
tillvaro med idel utvärtes ting, affärer, sport,
motorer och ytlig erotik. Men för de bästa bland
ungdomarna räcker detta inte. De måste skapa sig
en inre norm, ett ideal att leva och handla efter.
Och detta ideal blir desto mer asketiskt och heroiskt,
ju mer människorna omkring dem är bekväma av
sig och inställda enbart på välmåga och framgång,

teknik och sinnesnjutning. Här förefaller det som
om man finge söka förklaringen bland annat till
att en stor del, kanske den både största och bästa
delen av speciellt fransk överklassungdom erövrats
för nykatolicismen med dess förkunnelse: tillbaka till
tradition, auktoritet, disciplin och frivilligt tvång,
tillbaka till medeltiden och Tomas ab Aquino!
Liksom alltid bland dem som följer med en
modeströmning av ett eller annat slag finns det
naturligtvis också bland nykatolicismens proselyter en hel
del snobbar, från den åtminstone i mitt tycke
outsägligt äcklige, kroppsligen och andligen sminkade
modernisthövdingen Jean Cocteau till
amatör-tjurfäktaren och fotbollsspelaren Henry de
Monther-lant, den förste som i högstämda former och f. ö.
med verklig talang besjungit modern idrott och den
blodiga vällusten i att sticka ned en fnysande tjur.
Men för den verkliga eliten särskilt bland de yngre,
män som Jaques Arnould och Jean Bernanos, ligger
saken annorlunda till. Till en del bestäms nog
deras ståndpunktstagande av att den medeltida
skolastiken till skillnad från modern vetenskap kan
ge å ena sidan en logiskt klar, avslutad
världsförklaring, å den andra en moral att leva efter och en
tro att leva på. Men det allra väsentligaste för dem
är nog ändå asketismen som sådan, själva den
reaktion mot den nutida civilisationens slappa
tankelättja och simpla, själviska materialism, som det
innebär att i inre och yttre måtto följa de medeltida
budorden om lydnad, kyskhet och fattigdom.

Samma motiv ligger säkerligen också ofta bakom
den till synes oemotståndliga dragning, som de
politiska ytterlighetspartierna utövar på ungdomen,
inte minst den ungdom man möter i litteraturen.
Fascism, nationalsocialism och kommunism har ju
ett drag gemensamt: kravet på disciplin och
offervilja. Det är därför de blivit de enda politiska
trosbekännelser, tidstypisk ungdom omfattar. Ofta har
man en känsla av att det mest berott på en slump,
ifall vederbörande råkat bli nationalistisk reaktionär
eller revolutionär kollektivist. Men ungt folk känner
sig ju mer besläktade med den oprövade framtiden
än med det välkända förflutna; och därför är det
också Sovjetryssland, som för en överväldigande
majoritet inom den yngsta författargenerationen står

138

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:10:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordkal/1933/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free