- Project Runeberg -  Nordens kalender / 1933 /
140

(1931-1938)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordvärmen och vulkanutbrotten på Island av Guðmundur G. Bárðarson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jordvärmen och vulkanutbrotten på Island

Jordvärmen och vulkanutbrotten pa Island

av Guctmundur G. Baräarson

dnteX. land i Europa har fått ett så »kallt» namn som
Island. Det är som om en kall pust åtföljde namnet,
när det ljuder i öronen på utlänningar som själva föga
känna till landet; och så veta kanske somliga, att här
finnas stora jöklar på höga fjäll, och att drivis från
Grönland och norrifrån Ishavet vissa vintrar lägger sig kring
kusterna. — Inte desto mindre är vårt land det hetaste
i Europa. Inte så att förstå, som skulle klimatet vara
mildare här än i andra länder på liknande breddgrad;
utan så, att man här mer än annorstädes har känning
av jordens egen värme. Jordytan blir här på många
ställen så uppvärmd av varma källor, att den själv ger
ifrån sig värme, smälter snön och isskorpan, och skaffar
mild jordtemperatur åt vegetationen.

Vissa överspända och fantastiskt lagda personer bland
våra förfäder tänkte sig — efter vad som säges i Snorres
Edda —, att jorden var ett levande väsen, och de menade
sig finna åtskilliga tecken därpå. Här hemma torde
dessa livstecken ha tyckts dem vara särskilt många och
tydliga. Vi träffa ju här på jordvärmen lite varstans,
om vi bara trampa på marken eller röra vid denna
med handen; det är som om heta vätskor runne i jordens
ådror, och förlänade värme åt gräset och mullen. Vi
kunna här få bevittna, att landets yta eller — så att
säga — hud remnar eller öppnar sig, och att rödglödande
vätska väller fram ur såret, sprider sig och blir till en
hård svart skorpa liksom rugan av stelnat blod över
såret på en människas eller ett djurs hud. Här se vi
jorden också avge het ånga av olika slag, som stiger
högt upp i luften, och ofta långt ifrån ses vila över
fjällen, och samtidigt höra vi vin och dunder i djupa
remnor i jorden. Island är alltjämt i en period av
utveckling; det är i själva verket ett ungt land, sannolikt
yngre än varje annat land i vår världsdel. Självfallet
äro fjällen och högslätterna, här som annorstädes, på
väg att bli lägre; de vittra så småningom på grund av
erosioner, som framkallas av jöklarnas, vattendragens
o. s. v. kraft, och havet äter sig på många håll in i kusterna.
Men landet är ännu i stånd att ersätta vad som
förloras. De vulkaniska utbrotten breda än i dag nya
jordlager över stora områden, och förorsaka så, att
småfjäll eller höjder skapas på kort tid, och att äldre

fjäll föröka sin höjd. Somligstädes ha stora lavafloder
sträckt sig ända ut i havet och i någon mån flyttat ut
stränderna, och underlagt landet ett betydande område
av havets rike. — Men för att kunna tillgodogöra sig
en sådan utvidgning behöver landet värme, och denna
får det alltjämt i mycket stor utsträckning nedanifrån,
ur jordens rika förrådskamrar.

I tre av Europas riken ha vulkaniska eruptioner
förekommit alltsedan äldsta för oss kända tid, nämligen
i Grekland, Italien och på Island. Men Island
överträffar vida de båda andra, ty på få ställen på jorden
torde i förhållande till landets storlek iakttagas fler
vulkaner och mer av jordens värme än här; och knappt
någonstädes finnas så skiftande och egenartade vulkaner,
varma källor och andra dylika bildningar, som på
Island. I själva verket har Island nästan helt och hållet
vulkanerna att tacka för sin tillvaro.

Tertiärtidens eruptioner ha avlagrat landets
basaltgrund, på det sättet att vid ideligen upprepade utbrott
den ena lavaströmmen lagt sig ovanpå den andra.
Öst- och västlandet, och den västra delen av nordlandet,
äro mestadels bildade av denna grundbasalt, och den
går i dagen som höga bergväggar eller uppstaplade
murar utefter kusterna, nämligen på östkusten,
västkusten och på nordkusten österut till Skjàlfandaflöi.
Man anser att denna tertiära basaltformation är c:a
3000 m. tjock.

Sent under tertiär tid har basaltgrunden rämnat och
sänkts, och en väldig, bred sänkningsdal har bildats
tvärs över landet från nordväst ända ned till
sydlandet. Senare, särskilt under istiden, har denna dal
fyllts av yngre vulkaniska bildningar, och då har
den s. k. palagonitformationen eller tuff-formationen
uppstått (tuff, breccia osv., med mellanskikt av lava).
Den har mest bildats genom utbrott i sådana kratrar
som till stor del sprutade lätta ämnen (aska, »cinders»,
vulkaniskt grus), liksom den jökeltäckta kratern Katla
nu för tiden. På det sättet uppbyggdes de stora fjällen
och höglandet i öns centrum, på sydlandet och på
Reykjanes, likaså somliga av fjällen på Snæfellsnes.

I40

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:10:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordkal/1933/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free