- Project Runeberg -  Nordens kalender / 1933 /
142

(1931-1938)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordvärmen och vulkanutbrotten på Island av Guðmundur G. Bárðarson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jordvärmen och vulkanutbrotten på Island

Vulkanlandskap med små kratrar

Vulkanutbrotten och folket

Såsom förut nämnts, ha vi någorlunda pålitliga
underrättelser om mer än xoo vulkaniska utbrott här
i landet sedan landnamet (omkring 874), vilket gör
nära 10 utbrott på seklet. Man kan gott antaga, att
icke alla ha blivit bekanta för annal- och sagoskrivarna,
och sä ha säkert många eruptioner under äldre tid fallit
i glömska, därför att man inte tänkt på att anteckna
dem. Flera av utbrotten ha ägt rum i obygder, eller
har vindriktningen medan de stodo på varit sådan
att aska och andra lätta ämnen ha förts ut blott över
ödevidderna eller obebodda trakter, och därför inte
gjort invånarna någon verklig skada. Det är särskilt
på fyra sätt som vulkanutbrotten vållat sådan: 1.
Lavaströmmar ha runnit ut över bevuxet land i kratrarnas
närhet, och ödelagt både hagar, ängar, tun och gårdar.
2. Aska och pimpsten ha förts över vidsträckta områden,
förstört gräsmarker för längre eller kortare tid eller
rent av för alltid. Sådana utbrott ha vida kring landet
haft högst avsevärt inflytande på avkastningen av
kreatursskötseln, på folkets hälsotillstånd o. s. v. 3.
Vissa luftarter, som ha uppstått vid eruptionerna, ha
spritt sig långt över landet tillsammans med fint
askstoft, och anses stundom ha haft mycket skadlig
inverkan på växtligheten och gjort denna hälsovådlig (så
t. ex. vid utbrottet 1783). 4. Vattufloder och
»jökellopp» från vulkanerna (Katla och andra) ha också vållat
mycken olägenhet i de därav drabbade bygderna.

För att ge läsaren en liten föreställning om
vulkanutbrottens betydelse här i landet, och om det inflytande
de ibland haft på folkets sinnelag, ämnar jag i all
korthet skildra några av dem som varit särskilt betydelsefulla.

Hekla har i många sekler varit den vidast bekanta
och mest omtalade vulkanen här i landet. Det har

under långa tider varit så, att man utomlands var mycket
okunnig i fråga om Island. Längre fram var det
egentligen bara det man hade reda på, att Hekla fanns där,
täckt med ständig is och utspyende eld; där var
nedgången till helvetet, och man kunde där få höra de
fördömdas rop och jämmer, och deras själar sågos såsom
svarta fåglar, flaxande i eldslågorna och den kvävande
röken över jökelns kraterhål.

Hekla har haft 18 kända utbrott. Om några av dessa
ha blott kortfattade underrättelser bevarats ned till
våra dagar, i synnerhet om dem som inträffat under de
första århundradena efter landets kolonisation. Jag ger
här några exempel:

Anno 1104. Utbrott i Hekla, det första. Vintern
efteråt kallades »sandfallsvintern». -— 1157. Utbrott i
Hekla 19 januari. Jordbävningar, som vållade några
människors död. — 1206. Utbrott i Hekla 7 december.
Det räckte till fram på våren. Fjället sprutade ut en
oerhörd mängd aska och pimpsten. — 1222. Utbrott
i Hekla. Solen var röd. — Fastän beskrivningarna inte
äro utförligare än så, kunna nog bakom dem gömma
sig händelser i Heklas liv som ha blivit ödesdigra för
folkets livsvillkor. — Mera kan hämtas ur följande
skildring: År 1300. »Udbrud af Hekla. Fjældet revnede
paa saadan Maade at det vil ses saa længe som Landet
er bebygget. Store Klippestykker hvirvlede rund i lidén
som Kul paa en Esse, og ved deres Sammenstod
frembragtes saa vældige Knald, at de kunde höres til
Nord-Island. Pimpstenene flöj i saadan Mængde over Gaarden
Næfurholt, at Tagene blev bendte af Husene. Asken
bedækkede hele Landstrækningen mellem Vatnsskard
og Oxnadalsheicti (=Skagafjör<†ur i Nord-Island). I disse
dage kunde Rejsende neppe finde Vej, og ingen vovede
sig til Sös formedelst M örket. Skönt dette skete den
10. Juli, saa var det dog saa mörkt at det aldrig bliver
mörkere paa en Vinternatt. Der paafulgte Hungersnöd
og Kreaturdöd. Der döde 500 Mennesker hvoraf fleste
i Skagafjördur.» Detta utbrott har utan tvivel vållat
mycken skada, eftersom det medförde askregn och kom
i höskördens början.

1766. Dä började ett av de långvarigaste utbrott i
Hekla varom vi ha kunskap. Det vill synas som om
det räckte i två år, dock med längre eller kortare
mellantider. Det började på morgonen d. 5 april 1766 med
täta jordskalv. Samtidigt hördes brak och dån från
vulkanen. Så steg en hög ask- eller sandpelare upp
ur fjället; den böjde sig till slut åt nordväst över bygden,
och starka åskknallar och blixtar följde efteråt. Det
började genast regna pimpsten över trakten. Sådana
stenar av 2 m. i genomskärning slungades 15 km.
från fjället, en sten av ända till 2 kg:s vikt föll ned 32
km. därifrån, och en så stor som en hand ända bort vid
Skagafjöritur på nordlandet. Askregnet var kraftigt; i
Heklas närhet blev asklagret på marken 65 cm. tjockt,

I142

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:32:55 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordkal/1933/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free