- Project Runeberg -  Nordens kalender / 1933 /
143

(1931-1938)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordvärmen och vulkanutbrotten på Island av Guðmundur G. Bárðarson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jordvärmen och vulkanutbrotten på Island

och 225 km. därifrån var det 32 cm. Men det var en
hjälp att hårt väder den kvällen sopade bort mycket
därav.

På en kort stund ödelades fem gårdar i de närmaste
bygderna i väster. En vidsträckt småskog av björk,
som hade försett 10—12 socknar med bränsle, begrovs
under askan. Närmaste å, Ytri-Rangà, dämdes upp av
pimpsten, och svämmade över låglandet där om kring,
och floden tjörså fylldes så av stenen, att man inte
kunde urskilja den för alla strömmarna. Åarna förde
massor av pimpsten med sig ned till havet. En så tät
massa därav drev omkring på sjön, att fiskarna vid
sydkusten inte kunde komma fram med sina båtar,
utan blevo tvungna att stanna i land. På sommaren
sköljde havet upp många pimpstensstycken på land
utmed denna kust. Torskar som fångades hösten därpå,
voro mycket avmagrade; deras magar voro fullstoppade
med små pimpstenar som de slukat.

Ask- och pimpstensregnen åtföljdes på många håll
av mörker; även på norra Island var det kolmörkt på
somliga gårdar.

Det första utbrottet började avtaga samma dag (5
april) efter middagen. Men den 9 tilltog det igen.
Då slogo 18 eldkvastar upp ur Hekla, och det regnade
glödande pimpsten över trakten omkring. Därpå forsade
en lavaflod ur kraterhålen åt söder och sydväst, men
mestadels över äldre lava. Den 21 april fanns det en
omkr. 5 km. hög askpelare över fjället; men den hade
stundom varit mycket högre förr. I maj blevo utbrotten
lindrigare, men de pågingo dock med större eller mindre
kraft hela sommaren. Knallar av explosioner hördes
ofta från vulkaner tiotals km. därifrån. Luften var
ofta blandad med stoft, och en fin dimma bredde sig
över landet. Gräset blev därav ohälsosamt, och
framemot hösten omkom en mängd kreatur av osund näring
i hagarna, i synnerhet i Skagafjarctarsysla och
Htina-vatnssysla på nordlandet. I september inträffade
därtill utbrott på två ställen i Heklas närhet (Krakatindur
och Tindfjöll). År 1767 och ända till fram i maj 1768
såg man då och då eld stiga upp ur Hekla, jämte pelare
av både aska och ånga.

Den 12—17 april, strax efter att utbrottet börjat,
drog en fruktansvärd snöstorm från nordväst över landet,
under stark frost, och en väldig massa is drev mot
nord-och nordvästkusten, och stängde där alla havsbukter
och fjordar. Den låg kvar vid kusten långt fram på
sommaren. Alltså var folket hårt beträngt både genom
eld och is, och därtill dog en myckenhet boskap av
foderbrist och skadligt bete. Också många människor
omkommo av osund föda och olika sjukdomar som
följde med oåret.

I berättelserna om andra Heklautbrott förmäles om
åtskilliga förödelser av annat slag än de nu omnämnda.

Vid eruptionen av d. 25 juli 1510 blevo två män

Lavamarker

på sydlandet dödade av stenar som slungades ur
vulkanen. En av dem bodde på biskopssätet Skålholt,
ungefär 75 km. från Hekla. Vid utbrottet 1693 dödades
laxöringar massvis i sjöarna och vattendragen, och man
påstod att man sedan hade hittat askkorn i deras gälar.
Vidare dödades laxar i åarna på västlandet. I det
sten- eller askregn som spridde sig från Hekla i början
av detta utbrott, ihjälslogs vildfågel i tusental i området
närmast däromkring, och ripor omkommo
mångenstädes västerut, t. ex. i Borgarfjarctarsysla. På
Snæ-fellsnes förstördes mycken fisk som just hängts upp
till torkning; grov aska fäste sig på den, och gjorde
den nästan oätlig, och alldeles oduglig till avyttring.
Vid Heklas senaste utbrott, år 1845, uppdämdes ån
Rangå i vulkanens närhet, av glödande pimpsten och
slaggartad lava; och vattnet blev så hett uppe vid
däm-met, att man inte vågade sticka ned handen däri. Sent
på aftonen samma dag sprängde ån fördämningen och
svämmade över bräddarna, samt slungade upp döda
laxöringar på land i hundratal. Vid närmare påseende
befunnos dessa öringar vara halvkokta. Det dunder som
hördes i fjället vid denna eruption, var mycket
regelbundet, och det var en minut mellan knallarna. Somliga
sade att det lät som en sjuk jätte som stönade inne i
fjället. Efter varje »stönande» sprutade svarta kvastar
upp ur kratern, men dessemellan vit ånga, som om det
vore utandad luft.

Av vad som här sagts kan man se, att Hekla har haft
ett oerhört stort inflytande på folkets
levnadsförhållanden, och det inte just till det goda. Man kan därför
inte begära, att hon skall åtnjuta islänningarnas gunst
för sina gärningar.

Hekla har nu hållit sig stilla i 87 år sedan 1845. Så
länge har hon aldrig förr vilat sig. Likval har vilan

I143

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:32:55 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordkal/1933/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free