- Project Runeberg -  Nordens kalender / 1933 /
144

(1931-1938)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordvärmen och vulkanutbrotten på Island av Guðmundur G. Bárðarson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jordvärmen och vulkanutbrotten på Island

Vulkanen Katlas utbrott 1918

inte varit alldeles fullständig under dessa år. Ty två
gånger ha utbrott skett i hennes omedelbara närhet
(Krakatindur 1878 och på två andra ställen 1913).
Somliga mena att sådana eruptioner i grannskapet
liksom övertaga besväret från henne själv, så att hon kan
vila sig längre. Men det är nog bäst att inte lita på att
Hekla ingått i den sista sömnen. Hon kan börja röra
på sig när man minst anar det, och vakna upp till
sin gamla verksamhet.

»Långeldarna» i Varmidalur 1783

Det är mycket vanligt att vulkanutbrott börja i en
enstaka krater som inte tyckes ha något samband med
andra, varken på nära eller långt håll. Det är sannolikt,
att då under kratern finns en lavamassa, som dock
inte är större än att en krater räcker till att bereda
utlopp för dess innehåll. Man kan jämföra förhållandet
med härdelden i ett litet hus, där en enda skorsten gör
tillfyllest. Här på Island äro dock många vulkaner av
annat slag, och utbrotten från dem utbredda över mycket
större yta. Sådana vulkaner liknas bäst vid
»långeldarna» på storgårdarna på Island, och i Norden
överhuvud, under forntiden. De brunno i husets
längdriktning mellan gavlarna, och en mängd gäster hade
där samtidigt sittplatser utmed eldarna på båda sidor,
och värmde sig så vid dem. Det är högst sannolikt,
att icke en enda skorsten varit nog för dessa långeldar;
troligen har det funnits flera i rad utefter takåsen.

Sådana vulkaner som dessa sista torde ingenstädes
vara lika vanliga som på Island. Långa remnor öppna
sig, spruta så på en gång på spridda ställen, och kanske
uppstå många kraterhål i rämnan; och dessa stora ytsår
blöda längsefter sprickan med rödglödande
lavaströmmar. Både äldre och yngre vulkaner finnas här av denna
typ; Hekla själv är av samma sort, även om somliga

anse henne som ett enstaka fjäll. I själva verket är
hon en lång fjällrygg som kluvits på längden av
eldsprickor, och ur dessa ha utbrotten kommit på skilda
ställen.

Det märkligaste vulkanutbrottet av detta slag som
kommit till vår kännedom, var »Skaftåreldgosin»
(utbrotten vid Skaftarå, d. v. s. Skaftån) år 1783. En
eldsprutande rämna på över 30 km:s längd öppnar sig
plötsligt i fjällområdet norrut i Vestur-Skaftafellssysla;
den fortsätter i riktning mot sydväst ut från Vatnajökull,
och torde dessutom ha gått ett gott stycke in i jökeln.
Den klöv tuff-fjället Laki, och därför ha somliga
benämnt dessa kratrar efter detta fjäll, och kallat dem
Lakakratrarna. Än i dag kan man se mer än 100 kratrar
i sprickan; medan utbrotten varade, sågos en mängd
sådana i rad samtidigt skjuta eldkvastar högt upp i
luften. Från rämnan forsade väldiga lavafloder söderut
över bygden, och anställde mycken skada. Lärde män
ha räknat ut, att lavans massa inalles utgjort 12.320
millioner kbm., och utbredningsytan 565 kvkm.

Dessa utbrott år 1783 voro till den grad märkvärdiga,
och hade så stor betydelse för det isländska folket,
att en något närmare beskrivning av dem inte kan
underlåtas. «

Året före eruptionerna hade det varit en utomordentligt
god sommar på sydlandet. Allt hjälptes åt till detta
förhållande: gynnsam och mild väderlek, utmärkt fiske,
god gräsväxt; och allt som hör till hushållningen var
i bästa skick. Det var som om naturen ville visa sitt
allra blidaste anlete.

Man hade kommit fram till slutet av april, och intet
olycksbådande förmärktes. I början av maj sågos
utbrott i havet utanför Reykjanes. Där bildades på kort
tid en ny ö på kratrarna. Dessa utbrott vållade emellertid
ingen skada på land. Regeringen övervägde en åtgärd
att trygga sig någon slags äganderätt till den nya ön,
men havsvågorna sköljde bort den nästa år, innan
planerna hunnit förverkligas. Första dagarna i juni
märker man så jordstötar i Skaftafellssysla, och de
snarast tilltaga. De gjorde dock ingen skada.

Så ingick »vitesöndagen» d. 8 juni. På morgonen
var det milt väder i Skaftafellssysla, kav lugnt och
strålande klar himmel. Det såg ut som det skulle bli
den allra vackraste vårdag. — Vid 9-tiden uppsteg
hastigt en kolsvart skybank över fjällbetesmarkerna norr
om Sfcta-bygden. Den blev högre på en kort stund,
och förvandlades till ett svart sandmoln eller en dimma,
som spred sig söderut över bygden, så att det blev
mörkt i husen. Svart stoft och glasliknande askkorn
liksom sållades ned ur töcknet, så att det blev ett lager
på marken, vari spår av de gående kunde ses. Litet
senare kom en svag havsbris från söder. Då drevs
molnet åter från bygden mot norr uppåt fjällen, och
det blev klart väder. Då gick folket till kyrkan och

I144

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:32:55 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordkal/1933/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free