Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och J. P. Jacobsen av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det finns en scen i Viktor Rydbergs Den siste atenaren, trettonde
kapitlet i första delen, som handlar om ett liknande gatuuppträde.
Jesper Kiims roll spelas där av den likaledes fromme, men något kätterske
olivhandlaren Bathyllos, som hopen misstänker för att ha förgiftat
dess idol, det fanatiske pelarhelgonet Simon, och som en dag utanför
en stadsport i Atén möter en hop män och kvinnor. Det heter nu:
»Hopen uppgav ett vilt glädjeskri vid åsynen av den gamle. —
— Död åt kättaren! Vi skola slita giftblandaren i stycken!
— Håll, gott folk, hördes en karlröst; — låt det bli kvinnornas
ensak! Låt kvinnorna också göra något till Guds och homoiusions
ära! Det är just en passande motståndare för dem, denhär.
— Bra, bra! Fram med kvinnorna! Det blir just ett lustigt skådespel.
— En mot en! skrek en trasig furie, som tidigare på morgonen hade
verksamt deltagit i striden på Kolyttos. — Det behövs icke mer än en.
Men ned med tummarne, när han fått nog! Hör ni det! —
Furien, som hade uppvecklat sin tunik, för att visa sina magra armar,
dem hon färgat i blodet av de fallne kättarne på Kolyttos, steg fram
ur hopen, slängde av fötterna sina spikslagna träsandaler och tog den
ena i hand som vapen. —
Bathyllos hade nedsatt korgen vid sina fötter. Han stirrade med sina
skumma ögon på hopen, som slagit ring omkring honom, hans läppar
rörde sig och gåvo väg åt följande ord:
— Bröder i Kristo! Jag är oskyldig i det brott, varom I talen. Varken
jag eller min hustru har förgivit Simon.
— Nu står du icke på talarestolen, ropade det kvinnliga vidundret.
— Giv akt! Första hugget är mitt. —
Monika, så kallade sig furien, svängde den tunga sandalen i luften
och träffade i nästa ögonblick Bathyllos’ huvud, så att blodet färgade
hans grå lockar och rann nedför hans panna.»
Bråket avbrytes efter ytterligare slagsmål av att en kejserlig kurir
kommer ridande, liksom Ulrik Christian Gyldenløve hos J. P. Jacobsen.
Det finns i litteraturens värld så många sällsamma
överensstämmelser mellan verk av författare som inte ha läst varandra, att man inte
heller i detta fall vågar påstå att den yngre diktaren, Jacobsen, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
