Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den unga isländska konsten av Guðmundur Einarsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unga isländska konsten
Av Gud mundur Einarssori
Om man ser på den isländska bildande konsten i dess helhet,
bär den en prägel av ungdom, och av det på motsatser rika
land som alstrat den. Man kan likna den vid en telning av
fjällbjörk som blivit planterad i närande mylla för att växa sig stark
och stor. Det är naturligt att detta ungdomens utlopp tagit sig
mångskiftande uttryck, så mycket mer som den isländska konsten uppstod
i omvälvningstider, då det jäste inom de skilda konstarterna ute i Europa.
Den lilla isländska konstnärsflocken följde i kölvattnet på de få som
röjde väg. Den spred sig ut över de andra ländernas konstmetropoler,
och naturligtvis var det våra skandinaviska frändeland som först
kommo oss att inse hur mycket vi saknade inom konstens rike. Vårt
folk hade dyrkat livet och dess former och färger i sång och i saga,
men mindre brytt sig om att uttrycka sina idéer med pensel och mejsel.
De sydligare europeiska folken hade under sekler skapat sig
underbara bildningsskatter i sina snillrika konstnärers verk, men vi ägde
få dyrbarheter att smycka våra nybyggda hus med, och intet museum
där vi kunde visa våra barn hur våra fäder i bild tolkat sina tankar.
Blott en del bevarade föremål från forntiden visade att vi en gång
haft konsthantverk och silverarbete; vävnad och träskärning hade
flitigt idkats under lång tid, så att t. o. m. vart spänne och varje
matask då var ett konstverk. Man hade inte då ordet listamaäur (konstnär),
utan i stället þjódhagasmidur (konstskicklig allmogeman).
De nyss åsyftade unga män som gåvo sig ut i världen för att hit
hämta konstens heliga eld, kommo alltså att överflytta skaldernas
färgrika och formfasta dikter på duken och stenen; givetvis drogo de
då nytta av det arv som den gamla ornamentiken efterlämnat, och
av de underbara färgkontrasterna i sitt lands natur. Från barndomen
hade de mäktiga fjällen och de vitskimrande jöklarna i hela sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
