- Project Runeberg -  Nordens kalender / 1935 /
190

(1931-1938)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydbergs resa i Norge 1858 av Sven Lönborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landsmål, började utkomma — och han är icke tveksam om vad som är den riktiga
vägen. Han framhåller, att »det språk, som den norska litteraturen och den
bildade delen av allmänheten tala är ännu i denna stund det danska. Olikheterna
äro få, oväsentliga och ha delvis tillkommit efter år 1815, endast det norska
uttalet har bibehållit sig. Och detta så att ett svenskt öra förstår norrmannen vida
lättare än dansken. Om det icke finnes ett norskt språk, så finnes det en norsk
språkfråga, och denna erbjuder ganska märkliga egenheter. Den unga
självständigheten och de livskrafter denna ingjutit i folket, har skapat en nationalkänsla,
så frisk och kraftig som någonsin en ungdomlig känsla kan vara. Nåväl, denna
känsla förliker sig icke med att nödgas uttrycka sig på ett tungomål, som
ursprungligen icke är nationens eget.

Många norrmän trösta sig med den inbillningen, att de verkligen tala ett
norskt språk. Andra däremot erkänna att de tala danska och göra det med harm.

Om ett självständigt allmänt-norskt eller ’högnorskt’ språk någonsin funnits
bredvid och över landskapsdialekterna är en fråga av mindre vikt; har ett sådant
icke funnits, så skall det nu likväl göras, ty den unga nationaliteten vill tala med
egen tunga. Dess målsmän inom litteraturen ådagalägga i denna riktning en iver
och en otålighet, som icke vill vänta, vad tiden och naturen härvidlag kunna
uträtta. Björnstjerne Björnson har i sin omtyckta, även i Sverige kända
berättelse Synnöve Solbakken också redan kommit därhän med ett självgjort språk,
att åtskilliga uttryck i hans novell kräva översättning för att kunna förstås av
danskarna och av norrmännen själva. Sådant må synas befängt, men försöket
bör i varje hänseende aktas, och jag tror att det icke blir fruktlöst. De unge
ivrarna kämpa icke contra naturam, fastän de gå huvudstupa tillväga; de hava
nationalitetens önskningar på sin sida, och de hämta ur friska livgivande källor,
ur landskapsdialekterna, ur folkets egen mun. Blir det ej ett eget språk av detta
strävande, så blir åtminstone det nuvarande riktat på ett sätt, som förtjänar
anbefallas även hos oss.

Är det icke märkvärdigt — fortsätter han — att vi behöva vända oss till
allmogen, när vi vilja söka ett nationellt uttryck för en ny eller främmande sak?
Då frågan gäller konkreta ting är det icke reflexionen utan den omedelbara
åskådningen, som träffar spiken på huvudet, och däri ligger förklaringen. Den
studerade mannen sönderlägger den nya saken, för vilken ett ord sökes, i alla dess
egenskaper och beståndsdelar, han ser på dess uppkomst och ändamål och söker
därefter ett uttryck, som kan försinnliga allt detta. Men detta försök blir
otympligt, definitionsaktigt. Bonden endast betraktar saken och i samma stund har
hans mun ett åskådliggörande uttryck för densamma.

Att praktiskt genomföra språkreformen, att göra den gällande i det dagliga
talet, blir naturligtvis den svåraste uppgiften. Här måste zeloterna med tålamod
avvakta frukterna av de segrar de kunna vinna på skriftspråkets område. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:03:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordkal/1935/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free