Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydbergs resa i Norge 1858 av Sven Lönborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viktor rydbergs resa i norge i858
överskådliga utan att minska deras majestät. Snö betäcker deras toppar och
fyller deras remnor, så att dessa, stundom underbart regelbundna, bilda långa,
uppifrån nedåt jämnlöpande silverglänsande strimmor. Resen bland dessa berg
är Romsdalshorn: det liknar en sammanstörtad götisk jättekyrka, som ännu i
sina ruiner påminner om de ursprungliga formerna och ingenting förlorat av sin
himmelsstormande djärvhet. Halvkretsen brytes på tvenne ställen, lämnar i öster
en utsikt över fjorden och öppnar i väster ett pass till havet med fri synrand,
solförgyllda böljor och ljusa skyar kring midjorna av de klippor, som utgöra
förposten mot havets stormar. Bassinen är beströdd med höga klippöar och låga,
långsträckta skogsprydda skär, mellan vilka några fiskarbåtar gunga.
Solen står vid horisonten. Tavlan får en varm, blekröd belysning. Skuggorna
skrida från stranden, där vi stå, med sakta steg över vattenytan, nå skär efter
skär, segel efter segel, hinna bergens fot och närma sig omärkligt deras toppar.
De likna icke skuggor, utan magiska dimmor, som utbreda sig över det drömmande
landskapet och ljuvt sammansmälta dess färger och linier. Lundarna på skären
mörkna tillika med sina spegelbilder i vattnet. Alla konturer dallra i dagrarnas
och skuggornas tysta strid; alla föremål synas höja sig, för att ännu en gång få
rodna i solens sken. Och medan tavlan småningom mörknar, vila ännu
bergtopparnas snöfält i blekröd belysning, endast härigenom urskiljbara från himlens
matta bakgrund. Intet missljud stör denna naturens högtidsstund. Endast ett
vattenfall sorlar i grannskapet. Men ett värdigt staffage till denna tavla är det
liv, som förnimmes på den lilla kyrkogården. När blicken, drucken av nejdens
i kvällen händöende skönhet, återvänder från sin utflykt och riktas på tavlans
förgrund, kyrkogården, se vi Moldes blomstrande barnaskara nalkas med korgar
fulla av blommor. Det är lördag, och ingen lördag under sommaren försummar
stadens ungdom att smycka sina kära hädangångnas gravar med kransar.»
Lördagskvällen användes till en båtfärd på sjön. Söndagsförmiddag — »en
het dag» — uppenbarar sig den unge agronomen Delphin och bjuder de resande
hem till sin far på Röbæk 2% fjärdingsväg från Molde, där de mottagas med
utmärkt gästfrihet. De träffa där en hel del älskvärda herrar och damer, bland
dem en f. d. amtman Thesen, en högväxt gubbe, med vilken de efter middagen vid
kaffet i trädgårdspaviljongen samtala om Danmark, om unionen, om språkfrågan.
Värden, en »utmärkt välvillig och intagande man», bjuder sällskapet att stanna över
natten. »En behaglig, minnesvärd afton.» Rydberg antecknar att han här lagt
märke till att man hade Dalins skrifter, Wallins predikningar, svenska
psalmboken, Fänrik Stål, samt musik av Wennerberg och de båda Lindbladarna.
Avresan från Röbæk sker tidigt följande morgon i härligt väder sedan man först
frukosterat och smakat ställets förträffliga bärvin. Blommor, sång och hurrarop
vid avskedet. Tre roddare förde resenärerna under en fyra timmars färd över till
Alfarnäs, där nu återigen vandringen tog sin början. I Veblungsnäs sammanträffar
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
