Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skandinavisk sjöfart under vikingatid och äldre medeltid av Eirik Hornborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skandinavisk sjöfart
veckling skulle här föra för
långt. Nämnas må blott,
att alla de skandinaviska
upptäckterna i
Nordatlanten voro en följd av
slumpens och vindarnas spel.
En svenskvid namn Gardar
Svavarsson vinddrevs
under en resa till Hebriderna
ända till Island, som han
kringseglade. Islänningen
Gunnbjörn vinddrevs till
Grönland, som sedan
koloniserades av norrmannen
Eirik röde. Dennes son Leiv
vinddrevs till Vinland.
Hälleland och Markland
upptäcktes av en
tillfällighet under letandet efter
Vinland. Men i de
vinddrivna skeppens kölvatten
segl ade andra målmedvetet
till Island och Grönland; endast de avlägsna Vinland, Hälleland och
Markland (Nova Scotia, Labrador och Newfoundland?) kommo att
ligga bortom den skandinaviska sjöfartens råmärken — åtminstone
om man undantar den nästan fullständigt obekanta grönländska. De
djärvaste färderna voro Eirik rödes till Gunnbjörnsskären, varunder
han återupptäckte Grönland, och Thorfinn Karlsevnis till Vinland. De
höra till de djärvaste i världshistorien. Man måste nämligen komma i
håg, att de båda trodde sig leta efter enstaka öar, bortom vilka det
oändliga havet utbredde sig ända bort till världens yttersta ända.
Vikingatidens skandinaver ägde inga andra nautiska hjälpmedel än
den primitiva sjöfartens vanliga: vind-, ström-, sjögångs- och
fågelobservationer, havsvattnets färg, lukten av land o. s. v. Sol och stjärnor
224
Bildsten med fartyg. Tjängvide, Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
