- Project Runeberg -  Nordens kalender / 1935 /
225

(1931-1938)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skandinavisk sjöfart under vikingatid och äldre medeltid av Eirik Hornborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skandinavisk sjöfart

Gokstadsskeppet under segel. Teckning av amiral Hägg.
Stävprydnaderna äro hypotetiska. Sköldarna torde böra
fjällikt täcka varandra och vara flera till antalet

fingo så vitt möjligt göra
tjänst, när det gällde att
hålla en viss kurs ur sikte
av land. På erfarenhet
grundad kännedom om
kustkonturernas utseende
spelade en stor roll.
Sjökunnigheten var
överhuvud av den art, som kan
betecknas såsom nautisk
instinkt.

Fågelobservationer
omtalas i sagorna på ett
sådant sätt, att man får

intryck av att de vid tiden för dessas avfattande alltjämt voro anlitade
nautiska hjälpmedel — vilket i och för sig är fullt naturligt. På sina
irrfärder i Nordatlanten drevos såväl Eirik röde som hans son Thorstein
så nära Irland, att de »hade fågel» av ön utan att dock sikta den.
Norrmannen Floki Vilgerdsson, som omkring 868 uppsökte det kort förut av
Gardar Svavarsson upptäckta Island, lät korpar stiga upp för att av
deras flygriktning sluta sig till landets läge. De oregelbundna
vindförhållandena och den starka molnfrekvensen försvårade emellertid i hög
grad navigeringen i de nordiska vattnen och gjorde varje längre färd
över öppen sjö ganska farlig. Sagornas talrika uppgifter om vinddrivna
eller spårlöst försvunna fartyg bära vittne därom.

Gardar Svavarssons följddigra irrfärd är tidigare nämnd. När Olav
Påfågel vid mitten av 900-talet seglade från Norge till Irland, berättar
Laxdölasagan, råkade han ut för långvarig tjocka vid svaga och
växlande vindar. När det omsider klarnade och vädret friskade i, uppstod
bland de ombordvarande en livlig diskussion om den kurs man borde
styra. På Olavs tillrådan fogade man sig efter en erfaren sjöman, som
var ensam om sin åsikt, och han förde skeppet lyckligt till Irland. När
Grim och Helge Njalssöner år 989 seglade från Island till Norge, fingo
de ett så hårt nordanväder, att de drevos söder ut, och det föll ett

225

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:03:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordkal/1935/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free