Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skandinavisk sjöfart under vikingatid och äldre medeltid av Eirik Hornborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skandinavisk sjöfart
fredlig och krigisk sjöfart, i synnerhet då sedermera till allt annat kom
beväpning med eldvapen. Så stora och starka skepp kunde varken de
handelsidkande storbönderna eller ledungens skeppslag bygga och
utrusta. Den rent tekniska sidan av saken kunde man kanske ha klarat sig
med, trots all inrotad och nedärvd konservatism, men bygders och
handelsgårdars hamnar voro otjänliga för stora och djupgående fartyg, och
de varumängder, med vilka en storbonde opererade, räckte icke till för
en så lastdryg typ som den nya tyska. Den förutsatte en handel, driven
i större skala. Det var sammanslutningens, kooperationens, seger över
individualismen på det kommersiella området — de modernare
formernas seger över de föråldrade.
På själva Gotland uppstod en tysk hansastad, som konkurrerade ihjäl
den urgamla gotländska bondehandeln.
Vilken roll de nya fartygstyperna spelade framgår av vissa
antydningar i urkunderna. Under 1200-talet flyttades staden Åbo i Egentliga
Finland från sin ursprungliga plats några kilometer uppåt Aura å till
sin nuvarande vid vattendragets mynning; orsaken härtill kan knappast
ha varit någon annan än den, att de tyska skeppen, som under nämnda
sekel i allt större utsträckning undanträngde de gotländska, icke kunde
gå uppför ån. I en urkund av år 1295 talas om »de ryssar, vilka forsla
köpmännens varor från deras koggar till Novgorod», vilket endast kan
tolkas så att skeppen från Lybeck m. fi. hansestäder icke kunde gå
uppför Volkov ända fram till staden. Självfallet hade skandinaviska
handelsfartyg kunnat nå Novgorod, eljest hade staden aldrig grundlagts
och utvecklats på den plats där den låg.
Så trängdes den skandinaviska sjöfarten tillbaka, även på sina egna
vatten, och förvandlades i huvudsak till en anspråkslös kust och
skärgårdsnavigation. En långvarig depressionstid i Nordens sjöfartshistoria
tar sin början med 1300-talet. Först under nya tiden övervinnes den
långsamt för att slutligen under de senaste mansåldrarna ge rum för
en lysande blomstring, främst uppburen av det havomsvallade och
fjordskurna Norge.
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
