- Project Runeberg -  Nordens kalender / 1936 /
12

(1931-1938)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiska kungamöten av Nils Ahnlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NORDISKA KUNGAMÖTEN

känsla stötande version, och läsarternas synbara oförenlighet undgick icke att
utså misstro mellan de lärde å ömse håll. När slutligen äldre västgötalagens
vitsord ej ansågs tillfyllest av danskarna, stod den patriotiskt antikvariska ivern
icke längre att hejda på motsidan; flera förfalskningar kommo till mot slutet av
1600-talet i syfte att leda saken i bevis. De kröntes värdigt av den förmenta
påvebulla från 954, innehållande en stadfästelse av gränsläggning och framför
allt ceremoniel, som professor Lundius i Uppsala 1703 kunde utsända i rörelsen.
Upphovsmannen till bedrägeriet var den som förfalskare i stor stil kände prästen
Nils Rabenius. Det intresse som för oss knyter sig till denna en gång så
våldsamt uppblåsta historiska etikettstrid torde begränsa sig till spörsmålet, i vad
mån man kan skönja ett inflytande på den äldsta handskriftens
traditionsuppfattning från feodala sedvänjor i 11- och 1200-talets Europa, ett kapitel som
här måste förbigås.

Danaholmen ligger i en gränsbygd, från vilken åtskilliga möten mellan Nordens
konungar äro kända genom uppgifter i källorna. Namnkunnigast är Väl det som
hölls i Kungahälla, Kungälv, på sommaren 1101 och vari skola ha deltagit Inge
av Sverige, Erik Ejegod av Danmark och Magnus Barfot av Norge. Ting vart
satt, heter det, och de tre härskarna trädde avsides på vallen för att samtala
om fred och förlikning mellan svenskar och norrmän. Det var ett allmänt tal,
att värdigare hövdingar icke blivit skådade än dessa tre: alla vackra, storväxta,
vördnadsbjudande, vältaliga män. Resligast och manligast till utseende var
Inge, raskast Magnus, allra fagrast Erik. Så skildras sammankomsten med
rättvist tillmätt beröm av Snorre Sturlason, hos vilken de äldre kungasagornas
kännedom om dessa händelser når sin episka fullkomning; utan islänningarna skulle
vi för övrigt knappast veta något alls om fejd och fredsmöte. Konungarna själva
göra nu upp saken sins emellan och kungöra sedan utgången för sina män. Som
fredspant skickas Margareta, fredkullan, med hederligt följe till Norge att
förmälas med konung Magnus.

Det kunde ligga nära att antaga, att Snorre Sturlason (†1241) i sin skildring
av detta möte har infogat ett och annat, som han kände om liknande
sammankomster, vilka lågo honom vida närmare i tiden. Men om dylika tiga de bevarade
källorna; kanske är det en tillfällighet. Först med 1240-talet börjar alltnog ett
säkrare ljus spridas över nordiska mellanhavanden, för vilkas endräktiga lösning
man ansåg bäst att skrida till personlig förhandling mellan regenterna. Och det
är de svensk-norska förbindelserna som nu träda i förgrunden. Den norska
Håkon-sagan, som en tid framåt blir vår egentliga källa, antyder som bakgrund ett
jämförelsevis långt avbrott i det vänskapliga umgänget, när den låter konung Håkon
Håkonsson »den gamle», stadd i Kungahälla 1241, taga initiativ till ett
sammanträffande med konung Erik Eriksson i Sverige. Därav blir dock denna gång

12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:49:26 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordkal/1936/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free