- Project Runeberg -  Nordens kalender / 1936 /
16

(1931-1938)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiska kungamöten av Nils Ahnlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NORDISKA KUNGAMÖTEN

två norska, tre svenska och två danska biskopar samt andra prelater och ädlingar
från de tre rikena. Stödd på sin makt — han hade 220 skepp i närheten — förde
Magnus Håkonsson ett myndigt tal till de församlade herrarna och bragte det
därhän, att kungabröderna samtyckte till att låta tvisten slitas av en
skiljedomstol med honom själv som ordförande. Domstolen tillsattes, parterna hördes;
längre gick det ej att komma med fredliga medel, och andra var den norske
konungen dock icke beredd att tillgripa. Valdemar tog nu inom kort sin tillflykt
till sin frände Erik Klipping i Danmark och fann här ett stöd. Mellan Magnus
Birgersson och den danske konungen åvägabragtes likväl snart förlikning vid
ett gemensamt möte, som under festliga former ägde rum i Laholm 1278.
Rimkrönikan talar om »ett hov vid landamärke» och förtäljer om riddarspel mellan
svenskar och danskar »med dust att stängerna gingo sönder».

I stort sett inträder därefter ett visst avbrott i räckan av dessa kungamöten,
sammanfallande med den sista fjärdedelen av 1200-talet. Förklaringarna äro
flera; bland annat erinrar man sig, att under detta skede längre eller kortare
förmyndarperioder inföllo i alla tre rikena. För Sveriges del visade sig
neutralitetspolitiken tryggad. Rent dynastiska förbindelser föranledde 1288 ett
sammanträffande i Falkenberg mellan Magnus Ladulås och drottning Agnes, vid denna
tid Danmarks egentliga regent. Mellan detta land och Norge rådde långvarig
ofred; först 1295 bragtes den att avstanna genom ett stillestånd, som avslöts i
Hindsgavl på Fyn i närvaro av båda konungarna, Erik Menved och Erik Magnusson.

Man kan iakttaga, hur kungamötena med ens komma tillbaka i tätare följd
efter Birger Magnussons kröning 1302, som ju i Sverige avslöt en i verkligheten
tolvårig minderårighetsperiod. Redan på hösten står ett stort möte vid Göta
älv, där Birger och Håkon Magnusson av Norge träffas till överläggning. Nästa
år följer ett annat i samma trakt, vari även de svenska hertigarna Erik och
Valdemar deltaga, 1304 ett tredje i Fagerdala, där Erik Menved och Birger med sina
drottningar hålla hov under festliga sommardagar. »Lekare gick där väl i hand»,
intygar vår rimkrönika, som icke glömmer att omtala, varför Birgers broder
hertig Erik uteblev: det lyste honom icke att komma, »förty konungarna ville
båda ett». Denna allians höll deras tid ut, trots många växlingar och kast i den
alltmera hopflätade nordiska politiken. Att i den hastiga överblickens form
söka redogöra för dem alla är fåfängt. Känt är, att den hänsynslöse och
ärelystne hertig Erik utgör den centrala gestalten i det dramatiskt framskridande
skådespelet, som då och då avbrytes av stora sammankomster mellan
regenterna i alla länderna.

Vi se Sveriges och Norges konungar mötas 1305 på Gullbergs ed vid Göta älvs
mynning. Vi se den norske konungen gästa den danske 1309 i Köpenhamn. Vi
bevittna följande sommar, hur alla konungarna, Birger, Håkon och Erik Menved,

16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordkal/1936/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free