Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eliel Saarinen, skyskrapans nydanare, av Gustaf Strengell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELI EL SAARINEN
blev tydligt att möjligheterna
voro uttömda och att
utvecklingen måste slå in på en ny
väg.
För Saarinen var
ögonblicket avgörande. Frågan gällde
huruvida han skulle följa det
minsta motståndets lag och
utan väsentligare förändringar
utarbeta sitt tävlingsutkast
eller om han resolut skulle
vända det förgångna ryggen
och söka en nyorientering på
fruktbarare grund. I
betraktande av den starka
ansvarskänsla, lika mycket mot den
skapande konstnären inom
honom själv som utåt, gentemot
uppdragsgivare, samtid och
eftervärld, vilken utgör ett
framträdande drag i hans
karaktär, kunde ingen
osäkerhet råda om den riktning vari
svaret skulle gå. Saarinen
valde det senare alternativet.
Samtidigt frigjorde han sig
även i yttre avseende från de
band som ännu förenade
honom med hans ungdoms Sturm
und Dräng i den romantiska
yrans tecken.
Kompanjon-skapet med Lindgren, som i
organiserandet och ledandet
av en högre konstindustriell
skola i Helsingfors funnit en
betydelsefull livsuppgift, upplöstes och sammalunda, efter någon tid, det med
den tredje byrådelägaren. Så stod han ensam, beredd att gå sin egen bana fram
vilken snart skulle föra honom mot höjderna.
Under det decennium som nu följer, åren från stationshustävlingen till
världskrigets utbrott, växer Saarinens konstnärsindividualitet fram med klart utpräg-
86
Stadsplanen för Munksnäs, tätt utanför Helsingfors.
Fotografi av ett parti av modellen. 1915
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
