Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eliel Saarinen, skyskrapans nydanare, av Gustaf Strengell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIEL SAARINEN
Från denna period — den stora, rika blomstringsperioden — härrör, förutom
stationshuset, ett märkligt tävlingsförslag för lantdagshus i Helsingfors, avsett
att uppföras på Observatoriehöjdens hela staden dominerande platå. Förslaget
tillerkändes första priset men hela tanken övergavs sedan. Finland tillhörde då
ännu Ryssland och de politiska konjunkturer, som ursprungligen förelegat och
medgivit att frågan om ett hem för enkammaren kommit upp, undergingo en
förändring i ogynnsam riktning. När sedermera, efter det landet blivit fritt, ett
riksdagshus byggdes skedde det på annan plats. Man har anledning på det
livligaste beklaga den utgång saken fick. Hade Saarinens förslag till parlamentshus
på Observatorieberget blivit förverkligat skulle Finland erhållit en
monumentalbyggnad vartill något motstycke icke lätt kunnat uppvisas hos oss.
Saarinens namn blir, under dessa år före kriget, internationellt känt och
berömt. Stora och intressanta uppdrag komma honom på olika håll i utlandet till
del. Samtidigt inhöstar han där på tävlingsbanorna framgångar. Märkligast av
dem var det andra pris hans förslag till stadsplan för Australiens nya huvudstad
Canberra inbragte honom. Yid krigsutbrottet hade han stadsplaneuppdrag
såväl i Budapest som Reval, vilka av dess force majeure avbrötos och därefter icke
på nytt tagits upp. Föreningen av byggande arkitekt och stadsplanerare är mindre
vanlig. Saarinen behärskar lika säkert båda verksamhetsfälten. För det senare
gör honom hans förmåga att se och tänka i stort och hans utomordentliga
organisatoriska begåvning särdeles skickad.
Under den tvungna avmattning som företagsamheten på husbyggnadsområdet
genom kriget i Finland liksom i övriga krigförande länder kom att utsättas för
blev det även ett stadsplanearbete Saarinens tid, intresse och verksamhetsbegär
framför allt då kommo att ägnas. Han fick sig ombetrott uppdraget att ge
Munksnäs, ett tätt utanför Helsingfors beläget, omfattande jordområde, planen för en
kombinerad stads- och villabosättning. Saarinens komposition, som går in i de
minsta detaljer och innefattar t. o. m. fullständiga bostadsritningar för typhus
av olika slag, är storstilad och för sin tid, bedömd utgående ur dess
förutsättningar, ypperlig. Den åskådliggjordes genom en stor modell. Vidriga
omständigheter ha vållat att ett förverkligande av projektet hittills endast i ringa
utsträckning ägt rum. Större praktisk betydelse synes det idéförslag till ett
Stor-Helsing-fors som han kort därefter utarbetade komma att få. Initiativet till det togs
av en framsynt och för sin födelsestads utveckling nitälskande medborgare. Den
av uppdragsgivaren framkastade tanken att samla och leda hela den från
stadskärnan, den äldre staden, i huvudriktningen, mot norr, utgående trafiken utmed
en mäktig nyanlagd trafikådra, en bred, snörrät »kungsaveny», har Saarinen iklätt
stadsplanemässig form, och kring detta uppslag, som är förslagets centrala, rör
sig allt fortfarande sakdiskussionen.
Året 1922 medförde för Saarinen en händelse som skulle komma att på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
