- Project Runeberg -  Nordens kalender / 1936 /
96

(1931-1938)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eliel Saarinen, skyskrapans nydanare, av Gustaf Strengell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ELIEL SAARINEN

att generation efter generation utfinner sin lösningstyp, vilka samtliga väl kunna
tänkas likvärdiga.

Utgår man från det inflytande på den amerikanska skyskrapearkitekturen som
Saarinens Tribuneförslag utövat blir man böjd för att medge, att den höghustyp
han med det skapat verkligen måtte ha varit den ideala, för sin tid. Ett faktum
är nämligen att den amerikanska skyskrapearkitektur i gemen, som tillkommit
under åren efter 1922, i ytterst hög grad bär saarinenska drag — ett förhållande som
bestyrkes därav att amerikanska arkitekturhistoriker beteckna dessa
byggnadsföreteelser såsom »saarinened» och ånge epoken i dess helhet som Saarinens epok.

Det utmärkande för Saarinens Tribune-torn var dess starka vertikalitet: utan
några hämmande, mellanskjutna horisontala leder strävade byggnadskroppen i
det mot höjden.

Härmed hade han återfört typbildningen till dess utgångsläge; när skyskrapan
i Amerika, på 1880-talet, dök upp som en särpräglad byggnadsföreteelse var det
utmed en motsvarande linje formbildningen ägde rum. I detta, tidigaste,
formbildningsarbete hade Sullivan tagit verksam del.

Med klassicismens, i samband med Chicagoutställningen år 1892 inträffade
seger kom en konträr tendens till makten. Tornhuset formades nu efter
förebilden av en kolonn. Ett undre, skarpt avgränsat parti motsvarade sockeln, så
kom ett mellanparti vilket övertagit kolonnskaftets roll varefter följde ett krön,
med förebild i kapitalet.

I Gilberts Woohvorth-Building, från 1916, hade pendelsvängningens lag hunnit
verka: här rådde ånyo framhävd vertikalitet. Men denna var vunnen med
användande av en historisk stils — gotikens — former; lösningen saknade alltså
självständighet och var opersonlig.

Saarinens betydelsefulla insats blev att åvägabringa en motsvarande vertikal
lösning med en från alla stildrag oberoende, fri, individuell karaktär; han
framträder som nyskapare. Detta gav hans skyskrapelösning dess högre värde.

Född 1873 tillhör Saarinen den pionjärgeneration av arkitekter som förberett
det fullständiga genombrottet, i våra dagar, av en i alla avseenden frigjord
modernitet. Han ställer sig, genom sin gärning, i ledet av män sådana som
exempelvis Hoffmann i Österrike och Olbrich i Tyskland, män som ännu ville stil i
byggnadskonsten, ordet här icke använt i den gängse, historiska, bemärkelsen utan
för att känneteckna en personlig uttryckskvalitet.

Det kan ifrågasättas om byggnadskonsten är rätta fältet för tillämpandet av
sådana, rent individuella formsträvanden. Ingen kan dock undgå att skänka
ansträngningen en honnör. Redan det att målet ställts högt, och varje frestelse
till kompromiss avvisats, tvingar till odelad aktning.

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:49:26 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordkal/1936/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free