- Project Runeberg -  Nordens kalender / 1936 /
163

(1931-1938)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetslivet i de nordiska ländernas riksdagar - Finlands riksdag av Bruno Sarlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om arbetslivet i finlands riksdag

dryftas timme efter timme. Olika strömningar och skiftningar göra sig gällande
även inom samma grupp, men i ståndpunktstagandena strävar man såvitt
möjligt till enighet. Lyckas man icke häri, förhåller man sig till den uppkomna
situationen på mycket olika sätt inom de olika grupperna. I en del, speciellt den
socialdemokratiska och den under namnet fosterländska folkrörelsen gående
gruppen, understryker man nödvändigheten av gruppdisciplin och underkastelse,
inom andra utgår man från grundtanken i riksdagsordningens 11 §, enligt vilken
riksdagsman icke är bunden av några andra föreskrifter än grundlagen samt
skyldigheten att handla som rätt och sanning bjuda och förbehåller
representanter, som framkomma med avvikande åsikt, frihet att rösta enligt sin
övertygelse.

Då en grupp antecknat sin ståndpunkt, är det vanligt att gruppens ordförande
framlägger den i sitt yttrande vid plenum. Honom åligger även att, beroende på
gruppens inställning, främst försvara eller kritisera regeringen i riksdagen. —
Oaktat många försök ha grupperna icke lyckats upprätthålla en tillräckligt effektiv
disciplin bland sina medlemmar i fråga om begränsandet av talfloden vid plena,
vilka därför ofta onödigtvis draga ut på tiden. Orsaken härtill är delvis även
den, att riksdagsdebatterna i Finland icke alltid äro debatter i ordets verkliga
bemärkelse. Riksdagsmännens anföranden, även korta, äro ofta färdigt skrivna
före plenum. De följa sin egen linje utan att ansluta sig till tidigare framförda
uttalanden och småningom tömmas riksdagsmännens platser nästan fullständigt,
tills någon mera temperamentsfull talare gjuter nytt liv i diskussionen.

Utan olägenhet kunde även tiotals procent av anförandena bortfalla, men
lockelsen att tala för läktarna och genom tidningsreferaten för väljarna synes
tillsvidare för en del vara alltför stor.

Även vid regeringskriser ha de olika grupperna sina uppgifter. Republikens
president rådgör då vanligen med de olika gruppernas ordförande om den
uppkomna situationen och möjligheterna att reda upp densamma.

Summa summarum är att kring gruppsammanträdena snärja sig
riksdagslivets huvudnerver, förgrenade sig från dem till riksdagsarbetets olika områden.

Riksdagens förhandlingar vid plenum äro, såsom av det ovanstående redan
torde framgått, offentliga så framt ej riksdagen för visst fall annorlunda
bestämmer. Vid plenum är varje riksdagsman berättigad att erhålla ordet i den ordning,
vari han anmält sig.

Statsrådets medlemmar och justitiekansler ävensom riksdagens
justitieombudsman äga rätt att övervara riksdagens plena och deltaga i överläggningarna, men
icke i besluten, därest de ej äro medlemmar av riksdagen. Vill någon av dem
yttra sig, gives honom ordet framom andra. — I arbetsordningen bestämmes
vidare, att riksdagsman skall tala stående från talarstolen. Endast kortfattat

63

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:49:26 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordkal/1936/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free