- Project Runeberg -  Nordens kalender / 1936 /
183

(1931-1938)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetslivet i de nordiska ländernas riksdagar - Sveriges riksdag av A. E. Jacobsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sveriges riksdag

färre likställda yrkanden, likgiltigt om dessa äro positiva eller negativa. Och den
formel, som användes vid voteringen, är ett arv, som sträcker sig bakom det
svenska parlamentets maktperiod på 1700-talet: »Den, som bifaller förslaget X,
röstar ja; den det ej vill, röstar nej.» Eftersom ett ja i voteringen alltid betyder
bifall till det förslag, som talmannen vid det föregående acklamationsförfarandet
förklarat antaget, så kan det mycket väl hända, att man skall svara ja, när man
vill ha avslag, och nej, när man önskar bifall. I äldre tider — t. ex. under
frihetstiden — vållade det ibland trassel, att det inte klart utsädes, vad nej betydde,
och därför har formeln försetts med det sedan lång tid städse brukade tillägget:
»Vinner nej, så har beslutet utfallit så och så.»

Man skulle med tanke på traditionsfattigdomen inte tro, att den svenska
riksdagen skulle vara segt konservativ i allt, som gäller dess eget arbete. Men det
är den i alla fall. Att få ändrat något i dess tågordning är ingalunda lätt, och
nymodigheter i fråga om arbets- och förhandlingssätt ses med påtagliga
olustkänslor. Fr. o. m. årets riksdag har man i kamrarna elektriska voteringsmaskiner
för att slippa de tidsödande namnuppropen. Men många sågo nyheten med
en ovilja och en misstänksamhet, som förmodligen ännu inte övervunnits på
alla håll.

Det är kanske lättast att redogöra för svenskt riksdagsarbete genom att söka
i korthet följa förloppet av ett lagtima riksmöte. Alltså:

När julen är slut och riksdagsmannen hunnit smälta dess feta rätter, är det tid
för honom att packa sin kappsäck. Ty enligt grundlagens bud skola kamrarna
samlas på sina rum den 10 januari. Det viktigaste, som de den dagen ha att
uträtta, är att utse sina presidier. Valen gälla för riksdagen, icke för legislatur
-perioden. De sex posterna — talman och två vice talmän i vardera kammaren —
fördelas givetvis i görligaste mån på partierna, men fördelningen har
överens-kommits i förväg och i kamrarna brukar ingen meningsskiljaktighet förspörjas.
Det skulle nog också bli ett stycke sensation, om en förutvarande talman ratades,
därför att hans parti minskat i styrka.

Talmannen är excellensernas vederlike. Vid konungens bord och vid andra
officiella tillfällen sitter han ovan statsråden och rikets övriga innebyggare. Hans
ställning medför många representativa plikter, men han åtnjuter utöver det
vanliga riksdagsarvodet ingen extra ersättning, vare sig i form av penningar eller
ämbetsbostad.

I forna tider upptogos de första riksdagsdagarna av ståndens många och
högtidliga uppvaktningar för kungahuset och för varandra. Nu har man mera bråttom,
och redan dagen efter de första sammanträdena brukar det högtidliga öppnandet
på rikssalen äga rum. Då träder också regeringen omedelbart i funktion som
riksdagens arbetsgivare. Till talmännen överlämnas på rikssalen »k. m:ts
proposition angående statsverkets tillstånd och behov».

83

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:49:26 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordkal/1936/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free