Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetslivet i de nordiska ländernas riksdagar - Sveriges riksdag av A. E. Jacobsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sveriges riksdag
De närmaste dagarna upptagas av en serie val, varav de viktigaste äro
utskottsvalen. Fast reglerat och arbetande med noggrann precision är utskottsväsendet
härden för den byråkrati, som man berömmer eller klandrar den svenska
riksdagen för. Men denna byråkratiska apparat med sin rikedom på papper
innefattar också garantier för den noggranna beredningen av alla mål, som komma
under riksdagens prövning.
Man överger inte gärna anciennitefcsregeln, då man väljer utskottsledamöter.
Den nyvalde riksdagsmannen får göra sin karriär nästan som en ämbetsman.
Vägen går i regel från tillfälligt utskott till ständigt, först som suppleant och
sedan i tur och ordning till ordinarie plats. Och när man väl fått slå sig ned i ett
utskott, flyttas man inte gärna. På det viset bli riksdagsmännen specialister, en
på lagfrågor, en på författningsfrågor, en på budgeten, en på pensionsärenden,
en på jordbruket o. s. v. Och de förvärva sig vad vi skulle kunna kalla en
utskottspatriotism, som någon gång i kamrarna kan ta sig lustiga uttryck i form av
gliringar utskotten emellan.
Endast i utskotten kan en riksdagsman, såvida han icke skulle vara partiledare,
utöva ett verkligt inflytande på ärendenas behandling. Men med skarpare
politiska skiljelinjer korsas numera utskottens inflytande allt oftare av ett annat, det
som utgår från partiledningarnas överläggningar. Det stora exemplet är den
överenskommelse, som vid 1933 års riksdag träffades mellan regeringen och
bondeförbundet i jordbruks- och arbetslöshetsfrågorna. Där fastslogos riktlinjerna, och
utskottet fick den blygsammare uppgiften att utforma detaljerna.
När utskotten äro valda, etablerar riksdagen omedelbart sin första stora
sammandrabbning. Den kallas för remissdebatten, därför att den äger rum i
samband med statsverkspropositionens remitterande till utskotten. Egentligen är den
avsedd att förse regeringens budget med randanmärkningar till vägledning för
utskotten. Redan denna ram är vid nog, men den spränges ändå av det strida
taleflödet. Över huvud kan denna debatt handla om nästan allt mellan himmel
och jord, i varje fall allt, som tilldragit sig i rikets styrelse och förvaltning, allt
som regeringen gjort eller underlåtit. Den är oppositionens tillfälle att leverera
sin allmänna kritik, regeringens att försvara och motivera sina åtgöranden allt
sedan förra riksdagen.
Några direkta praktiska eller politiska följder kan den stora remissdebatten
inte gärna få, eftersom den svenska riksdagen saknar dagordningsinstitutet. Den
kan icke följas av annat beslut än det självklara, att propositionen skall
remitteras. Men den brukar ge besked om vilken behandling regeringen har att vänta
av de andra partierna, och den kan upplysa om slagkraften hos de kämpande
grupperna. Därför motses remissdebatten av press och allmänhet med kanske
större intresse än någon annan händelse under riksdagen.
Några ord om svensk parlamentarisk vältalighet vore här på sin plats. Men
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
