Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordens plats i världshushållet. Fakta och tankar i ett aktuellt ämne av Chr. von Sydow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDENS PLATS I VÄRLDSHUSHÅLLET
betingelser ständigt legat latent och även tagit sig en mångfald uttryck av
såväl krigisk som fredlig innebörd.
Den som från skolundervisningen om vikingatågen till äventyrs icke
påminner sig stort mer än de för strandhuggen utsatta folkens legendariska
bön till Yår Herre att i möjligaste mån bliva förskonade från «nordmännens
raseri» må vara förlåten, om han lever i den föreställningen, att det här
rörde sig endast om mer eller mindre planlösa plundringsfärder sydpå samt
i öster- och västerled. Visst är det sant, att anledningar till denna bön
säkerligen icke saknades bland friser, franker och anglosachsare och alla
andra folkslag, som så ofta under dessa århundranden sågo vikingaflottor
nalkas deras landamären. Numera står det dock klart, att Norden under
vikingatiden stått i den internationella handelns brännpunkt och att de
nordiska folken under denna tid för första gången i historien framträdde
såsom innehavare av en rangplats i världshushållningen. Det må också
ihågkommas, att sjöröveri på den tiden var en naturlig följdföreteelse överallt,
där handel blomstrade.
Med hjälp av den ström av ädelmetaller, som inflöt österifrån såsom
likvid för den åt detta håll bedrivna exporten av pälsverk och andra
produkter, kunde nordborna under vikingatiden likvidera en högst betydande
import från Västerlandet och tillgodogöra sig den västerländska odlingen i
dittills okänd utsträckning. Strävandet efter uppnåendet av en högre
levnadsstandard och bättre utrymme för en växande befolkning tog sig som bekant
ävenledes det uttrycket, att vikingatågen i stor omfattning utfördes såsom
direkta kolonisationsresor. För en nordisk affärsman i våra dagar bör det
vara av icke endast kuriöst intresse att taga del av vad en dansk författare
nyligen framhållit, nämligen att en isländsk resenär för c:a 1 000 år sedan
utan vidare kunde göra sig förstådd i England, Irland, Skandinavien,
Normandie, Sicilien och långt ner utefter de ryska floderna.
Utrymmet medgiver icke att här närmare teckna bilden av de nordiska
folkens ekonomiska insatser under de tio sekler, som svunnit hän sedan
begreppet viking alltmer började försvinna ur Europas medvetande.
Visserligen se vi hurusom länderna kring Östersjön ett par århundraden senare
ånyo bli ett högst betydande handelscentrum. Initiativet härtill togs dock
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
