Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varför älskar jag mitt fosterland av F. E. Sillanpää
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARFÖR ÄLSKAR JAG MITT FOSTERLAND
Författaren vid sitt födelsehem Sillanpää
har det hänt att jag fått lov att grunna på hur jag hamnat i dem. Men
ingenstans har jag vaknat så lycklig som i den stuga far min timrat.
Eller kanske ändå! En gång om året vaknade jag i lillstugan till höger om
farstun. Och snart sade mig mina minnen och andra tecken, att det var
midsommar. Jag förstod varför jag vaknade i lillstugan ocli inte på min vanliga
plats. Den skönaste midsommarsol lyste. Klädd i bara skjortan sprang jag
in i stugan, där golvet lyste rent och vitt och där luften doftade skurat trä.
Flickorna i Kierrikkala by hade under glada sånger och skratt skurat golvet
i stugan. De hade rört sig därinne på stadiga, livskraftiga ben och bearbetat
golvtiljorna med sina skurkvastar, och pojkarna hade burit vatten — det var
inte någon brist på det. Och i sommarnattens ljusdunkel hade de gått därifrån,
den ena med en, den andra med en annan. Hur ljuvligt är inte människolivet
då det är ungt och står i sitt flor!
Det var midsommaren, och så kom julen, som jag skrivit så många
berättelser om, att det inte är skäl att dröja vi den här. Mitt under julnatten
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
