Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetarskandinavismen av P. Albin Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETARSKANDINAVISMEN
betalades i Sydsveriges landsbygd och mindre städer.» Detta medförde en
allvarlig konkurrens mellan svenska och danska arbetare på den danska
arbetsmarknaden. De danska arbetarna kände ett starkt behov av att stävja
denna. En möjlighet härtill låg i att få med de svenska arbetarna i Danmark
i fackorganisationerna. Effektivare ansågs dock vara att organisera de svenska
arbetarna i Sverige. Man inriktade sig härpå, och så kom de fackliga
spörsmålen på ett naturligt sätt i förgrunden inom arbetarskandinavismen.
När den första skandinaviska arbetarkongressen sammankallades till
Göteborg 1886, fanns en modärn arbetarrörelse även i Sverige och Norge.
Kongressen kunde sålunda sammansättas av valda ombud för organisationer i
de tre skandinaviska länderna. Även i Sverige och Norge kändes behovet av
ett samarbete starkast på det fackliga området. Den socialdemokratiska
föreningen i Stockholm hade på ett möte 1885 uttalat, att «en närmare
sammanslutning mellan Skandinaviens arbetare är nödvändig om ett för
arbetarna gagneligt resultat skall kunna nås på det ekonomiska området».
Det blev fackföreningarnas centralkommitté i Göteborg som utfärdade
inbjudan, kongressen benämndes fackföreningskongress, och
fackföreningsfrågorna dominerade på det utsända förslaget till kongressprogram. Först
som sista punkt hade tagits med en fråga, huruvida fackföreningarna borde
behandla politiska spörsmål och huruvida de i så fall borde samarbeta med
de liberala arbetarföreningarna eller med de socialdemokratiska. När
kongressen sammanträdde, hade emellertid en förskjutning i programmet ägt rum, och
som första punkt därå stod nu frågan om fackföreningarnas samhälleliga och
politiska program; först som andra punkt stod frågan om fackföreningarnas
ekonomiska program. Fostervoll karaktäriserar kongressen sålunda: «Fastän
kongressen kallade sig fackföreningskongress och tyngdpunkten vid
förhandlingarna låg på de rent fackligt-ekonomiska spörsmålen, var det det politiska
som gav kongressen dess särmärke och vikt.»
Det skulle föra för långt om jag försökte i denna artikel utförligare
redogöra för behandlingen av olika frågor på kongressen. Det var i två hänseenden
denna fick sin stora betydelse för arbetarrörelsen i Skandinavien. För det
första anvisade kongressen den fackliga organisationsform, som sedan
alltmera utvecklats: bildandet av nationella fackförbund, sammanslutna i en
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
