Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora deputationen av Adolf Törngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN STORA DEPUTATIONEN
blott för sin raska bedrift utan också för sina becksömspjäxor och för sin
vadmalsdräkt, som icke följt med modets växlingar under de sista
hundra åren.
Men det var ej endast i höga Norden man måste ta till skidorna.
Skärgårdens befolkning bortom fjärdar och sund var ej heller lätt att komma
till tals med. Isarna mellan landen voro ej att lita på, de kunde ofta bära
blott skidlöpare, men sådana stodo gärna till buds, avstånden voro dock
jämförelsevis korta. Överallt voro de utskickade välkomna, även om de
väckte upp folket mitt i natten, och beredvilligheten och ivern voro utan
gräns. På sina ställen lärde sig gamla allmogemän och kvinnor att skriva
sina namn, ett oeftergivligt villkor för att få vara med.
Från höga Norden, från obygderna nära ryska gränsen, där livets gång
icke mycket förändrats på de sista hundrade åren och stort avseende ej
fästes vid de politiska omställningarna i världen, berättades att en husbonde
varit något missbelåten med förslaget att uppvakta den ryske tsaren. Han
hade mera tillit till Sveriges konung och ansåg att det var till honom man
borde rikta sin anhållan om hjälp i nödens stund.
Den 12 och 13 mars anlände de flesta delegerade till Helsingfors. Hela
antalet var omkring 460 och därav voro 340 bönder eller andra allmogemän.
Dessa skildes lätt från huvudstadens gatupublik på deras värdiga sätt,
högtidliga miner och försiktiga beteende, på deras vadmalskläder, kyrkpälsar
och välputsade långskaftade söndagsstövlar.
Den 13:de hade den stora blomstersmyckningen av kejsarstoden ägt
rum, den stumma hyllningen av Alexander II :s minne, återuppväckaren av
konstitutionen, som hans sonson nu hotade att förinta. Flere av ombuden
från landsorten hade varit i tillfälle att närvara därvid och nedlägga
kransar, de andra hade möjlighet att dagen därpå ännu beundra
blomsterprakten.
Den 14:de sammankommo alla delegerade i Brandkårshusets stora sal för
att diskutera och ordna resan till Petersburg. En del innvändningar gjordes
mot planen, men de nedtystades snart, och dagen därpå beslöts att ännu
samma kväll mangrant avresa till Petersburg. En femmannakommitté kvar-
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
