Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora deputationen av Adolf Törngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN STORA DEPUTATIONEN
Det första deputationen hade att göra
var att söka tillförsäkra sig
ministerstatssekreterarens medverkan och förmå
honom att hos kejsaren anhålla om den
åtrådde audiensen. Ett utskott, valt redan
i Helsingfors, uppvaktade honom genast
första dagen i denna avsikt och anhöll,
att han ville förelägga den medförda
adressen med sina 524 931 underskrifter
inbundna i 26 band för kejsaren och
utverka, att deputationen helst i sin
helhet bleve av honom mottagen.
Intrycket av det första
sammanträffandet med ministerstatssekreteraren var
hoppingivande. Han lovade framföra
adressen och uppläsa den. Men dagen
därpå blev det känt, att han endast i brev underrättat kejsaren om
deputationen och dess ärende och utbett sig svar. Detta upplästes av honom för
deputationens utskott följande dag. Det lydde:
«Tillkännagiv för medlemmarna av denna femhundramannadeputation, att
Jag naturligtvis icke tager emot dem, ehuru Jag dock ej är ledsen på dem.
De böra återvända till sina hem och kunna därefter inlämna sina ansökningar
till landshövdingarna, vilka ha att insända dem till generalguvernören, som
slutligen äger att översända dem till ministerstatssekreteraren för att mig
föreläggas, ifall avseende vid dem kan fästas. Förklara för den hit anlända
deputationen betydelsen av manifestet av den 15 februari, och må den sedan
återvända i frid.»
Ministerstatssekreteraren hade undanbett sig varje diskusion om kejsarens
åtgärd, men de närvarande hade förberett sig på att dock låta honom höra
deras åsikt, vilken framfördes av konsul Eugen Wolff på ett mycket hovsamt
men tillika gripande sätt.
Talet, som framfördes först på svenska och sedan på finska, lydde:
«Detta är således all den tröst vi ha att föra åter till våra där hemma
Bonde från Savolax
(Edelfelt)
11
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
