Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Larin Paraske av A. O. Väisänen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. O. VÄISÄNEN
LARIN PARASKE
De festligheter som med anledning av Kalevalas hundraårsjubileum
firades i Finland voro så pass storstilade, att året 1935 kallatsKalevalaåret.
Utlänningarna som besökte jubileumsutställningen och musikfesterna fingo en
levande uppfattning om, varför Kalevala för finnarna är av större betydelse
än andra folkepos för respektive folk: man överdriver inte, om man säger,
att Kalevala är den finska kulturens hörnsten. Tog man från Finlands
litteratur, bildkonst, musik och vetenskapliga forskning allt det, som baserar
sig på Kalevala och på folkdiktningen över huvud, så förlorade vårt folk en
avsevärd del av de värdefullaste resultat det nått inom kulturens område.
Men även i och för sig är Kalevala — utan att ens i sitt hemland vara
en av de mest lästa böckerna — fortfarande en levande bok; den synpunkten
betonade i sina tal många av de representanter för utlandet som kommit till
Helsingfors för att vara med om minnesfesterna. Förtjänsten av att vårt
folkepos över huvud finnes till är visserligen den outtröttlige runosamlaren
Elias Lönnrots, som sammanfogade runorna till en helhet, men själva
runorna äro diktade av folket. Kalevala är otvivelaktigt ett folkepos i högre
grad än någon motsvarande litterär produkt.
Som bäst pågår den vetenskapliga debatten om problemet, i vilket
landskap Kalevalas vagga stått, och om frågan, huruvida Väinämöinen och
Ilmari-nen voro gudar eller forntida hjältar. Ett är säkert: de dikter, av vilka
Lönnrot sammanfogade Kalevala, fick han från Karelen, till största delen från
byarna österom Finlands gräns. Utan Karelens «skäggiga kämpar» skulle
Kalevala som sådan inte finnas. Det är framför allt Arhippa Perttunen,
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
