Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Larin Paraske av A. O. Väisänen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARIN PAR ASKE AV A. O. VÄISÄNEN
fulla upplysningar. Utgivaren av «Suomalaisia koristeita» (Finska
ornament) Th. Schwindt säger, att han fick en värdefull hjälp av Paraske, då
det gällde att utreda de förfaringssätt allmogen fordom begagnade sig av;
hon var en av de främsta i sin hemtrakt även i konsten att «skriva»
ornament.
Under sin vistelse i Borgå stiftade Paraske bekantskap med flera berömda
konstnärer. Bl. a. besökte henne Jean Sibelius och Yrjö Hirn för att lyssna
till hennes sång, men den grundligaste bekantskapen stiftade hon med de
målare som utförde hennes porträtt.
Eero Järnefelt har gett en livfull skildring av, hur Paraske på inbjudan
av honom kom till Helsingfors och vilken förträfflig konstnärsmodell denna
kvinna av folket var:
«Behändigt och utan att alls förvåna sig över vimlet i staden gled
gumman ur sin järnvägskupé, klädd i sin folkdräkt, i vit vadmalskappa
och röd huva.
Följande dag började vi arbeta redan på morgonen, Paraske sjöng och
jag målade. Jag hade bekymrat mig över, om jag så här på beställning
kunde få ur denna naturmänniska det jag ville se och höra. Från första
stunden märkte jag dock, hur naturligt lion tog det hela. Jag bad henne
sjunga en gråtsång alldeles som om hon verkligen befunnit sig vid en grav.
Hon lutade sig mot ryggstödet på stolen och började med dämpad röst
sjunga dessa säregna, vemodiga melodier, där långtförgångna tider skymta
fram i hemlighetsfulla dimbilder. Jag tecknade och målade och lyssnade
förtjust till hennes sång. Småningom började hennes ögon fuktas och
snart forsade tårarna i strömmar. Över hennes ansikte låg ett svärmiskt
uttryck av så oskrymtad sorg, att gråten belt enkelt inte kunde vara
konstlad. Med hela livligheten i sin fantasi och känsligheten i sin själ levde
hon sig in i denna stämning; hon erinrade sig tydligen sina egna kära
avlidna. Då hon vilade, språkade lion om ett och annat och skrattade gott,
SPeas~ky-hniu paxva-hn-i-u://
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
