Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk demokrati av Herbert Tingsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk demokrati
statsliv en följd av att de ekonomiska och sociala motsättningarna nått en
styrka, som omöjliggjort deras överbyggande inom folkstyrelsens ram. Den
värdegemenskap, på vilken demokratien ytterst vilar, har rubbats; i stället
för att rösta och övertyga ha de stridande parterna övergått till revolution
och öppen kamp; diktaturen har blivit ett medel för vissa sociala grupper,
för vissa segrande åskådningar, att påtrycka hela samhället sin signatur. I de
stater, där demokratien avlösts av diktatur, ha de extrema, centrifugala
tendenserna nått allt större styrka; de stora partierna lia avlägsnat sig allt mera
från varandra, ha kämpat med allt större bitterhet, de ha velat besegra, icke
kompromissa. Ur de synpunkter som här varit avgörande, d. v. s. ur vissa
bestämda politiska synpunkter, kunna de nordiska statsskicken naturligtvis
kritiseras, och sådan kritik har icke heller saknats. På konservativt håll liar
man i den sociala reformpolitik, som förts under radikala eller socialistiska
regeringar, sett en inkörsport till socialismen, och man har icke sällan mer
eller mindre klart sagt ifrån, att själva tanken på en socialisering av
produktionsmedlen är oförenlig med demokratiens idé; om man i socialismen ser en
form av diktatur eller en ordning som icke kan tänkas utan diktatur, känner
man sig helt naturligt befogad att i kampen mot den socialistiska åskådningen
i sista hand frångå de demokratiska spelreglerna. Å andra sidan riktar man
från radikalt håll en lika bestämd kritik mot den nuvarande demokratiens
utvecklingstendenser. De socialdemokratiska partier, som vunnit så stora
framgångar i de nordiska länderna, anses på vägen mot makten ha övergivit
sina väsentliga programpunkter, och man misströstar om möjligheten att i
demokratiska former nå den åtrådda sociala omvälvningen. För båda dessa
politiskt extrema ståndpunkter måste den nordiska demokratien te sig som en
kompromiss satt i system, som en metod att sudda ut de skiljelinjer som i
internationell politik framträda med allt större tydlighet. På denna punkt är det
omöjligt att fälla något på allmänt omfattade grunder fotat domslut över den
nordiska demokratien. Det är blott möjligt att fastställa, att hitintills den
extremistiska kritiken mot de nordiska statsskicken och deras resultat varit
av ringa betydelse, att utvecklingen i våra länder karaktäriserats av en
samling mot centern, att moderationen och kompromissen varit bestämmande i
partiernas politik, och att diktaturländernas drastiskt utformade, hätska och
omedgörliga världsåskådningsprogram endast framförts av en och annan
utanför den praktiska politiken stående tänkare. Marx och Lenin, Hitler och
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>