Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hugo Simberg — Dödens och djävlarnas målare av Holger Wikström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hugo Simberg
två gånger och fick sammanlagt aderton barn. Hugo Simberg var tvillingbarn
i det andra giftet. Familjemiljön var glad och livsbejakande. Här insöp Hugo
Simberg den sorglöshet, som livet igenom kom honom att bära huvudet högt
och utåt avfärda motgångarna med ett leende. Men hos Simberg levde redan
från barndomen vid sidan av det utåtvända en ådra av dröm och enslighet.
Mellan upptåg av olika slag kunde han sitta och drömma för sig själv timme
efter timme. Livet blev dubbelhet, det ogripbara hägrar bortom tingen.
Under somrarna insöp han på släktgodset Niemenlautta — i skärgården nära
Viborg — skogsmystik och karelskt folkliv.
Tidigt började konstnärsbanan hägra för Simberg och efter något motstånd
från föräldrarnas sida hamnde ban 1893 i Finska konstföreningens ritskola i
Helsingfors. Vistelsen där blev honom närmast en besvikelse. Alla de
drömmar, som fladdrade i hans själ fingo ej utlopp. Stämningsmänniska som ban
var, negligerade han det tekniska kunnandet och detta fick näring av de oklara
ideer om symbolism, och konsten som omedelbart uttryck för konstnärens
inre, vilka just då lågo i luften. I kamratkretsar var han omtyckt och
uppburen. Han fick vänner, men de gingo som han och trevade.
Länge går ej Simberg i väntan, utan söker sig till Axel Gallén i Ruovesi.
Fjärran från vimlets yra drömde Axel Gallén storvulna kalevaladrömmar i den
tavastländska skogsbygden. Han bygger upp den finländska varianten av
sekelslutets nationella romantik. Han blir vägrödjare och tolk för det som
rör sig hos de unga.
1895 begav sig Simberg till Ruovesi och nu följde en tid, vilken måste
betraktas som den konstnärligt mest vägande i Simbergs liv. I ett brev skriver
ban: «Jag hade tidigare skrivit till Axel Gallén och bett honom meddela
mig undervisning i måleri och han skrev och bad mig vara välkommen. Jag
reste således dit. I två månader slet jag ganska mycket ont, ty jag bodde på
en eländig bondgård, där jag fick en mycket primitiv föda och många andra
obehag . . . Huru njöt jag ej i dessa dystra, sköna trakter. Där var så stilla och
tyst och jag kunde belt gå upp i mitt arbete. Så mycket som jag tänkt och
drömt om redan på skolbänken kom åter till liv, men nu utan något tvång. —
Därför levde jag denna Ruovesiperiod i en harmoni som jag aldrig förr känt,
utan bekymmer för morgondagen, endast måla och tänka — att måla allt
det-där som får en att gråta där djupt inne i bröstet ser du det är idealet, men när
skall man därtill komma . . .
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
