Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
välde öfver England gick om intet (1066), och svenskar-
nes tusenåriga strider åt österväg ökade icke gamla
Sverge med ett magert tunnland, liksom för öfrigt
hvartdera af de tre rikena mist hvarje grand de tagit
från andra.
Annorlunda var det, då skandinaverna gingo sam-
lade till företag. Då voro de oimotståndlige. Det vi-
sade sig i slaget vid Falköping, där de första gången
efter den stora tredelningen kämpade tillhopa. Det
visade sig ock i fredens värf under Margaretas enande
ledning.
Med sitt förbund ville hon trygga och stärka
skandinavernas själfständiga tillvaro bland folken.
Hennes namn skall icke dö, så länge den gamla
nordmannastammens samhörighetskänsla lefver.
rk
Om en vanlig furste skulle svikta under bördan
af Margaretas storvärk, vore det ju ej så underligt.
Att detta måste bli fallet med en så förståndsklen
konung som Erik af Pommern, är ändå mindre att
undra på.
Därimot står man kanske fundersam inför detta
mörka öde, som aldrig sedan unnat Nordens folk en
konung, värdig att nämnas Margaretas like i konsten
att sköta skandinavisk samlingspolitik.
Löslig maktutvidgning utom det gamla gemen-
samma, vidsträckta hemlandets gränser — ja, för den
politiska visdom, som skapat detta slags storhet, hvilken
gått all världens väg, hafva nordiske konungar prisats
nog af hänförde beundrare.
Men när såg man den konung, som förstått att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
