Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
son grefve Kristian af Oldenburg, hvilken ock valdes
(1448), sedan han afgifvit en förbindelse till riksrådet,
däri han — med fullständigt förbigående af borgare-
och bondestånden — säger sig hafva öfverenskommit
med rikets råd å samtliga invånares vägnar, att Dan-
mark skall ega och behålla sin fria rätt att välja konung
efter hans död, alldenstund landet är ett fritt valrike;
att främmande herrar ej skulle upptagas i rådet, slott
och län i riket ej åt dem utlämnas utan rådets sam-
tycke; att konungen ej fick pålägga skatt, ej börja krig,
ej förläna något slott utan riksrådets samtycke; att hans
hof och gårdar skulle styras efter rådets vilja; att han
öfver hufvud ej skulle utan riksrådets bifall företaga
sig någon viktig sak, som rörde Danmarks rike och
krona.
Norrmännen delade sig i två partier. Det ena
hyllade Kristian, som blef antagen till konung på en
församling i Oslo. Det andra slöt sig till Karl, som
valdes och kröntes till Norges konung i Trondhjem
(1449).
£3
För att få någon reda i villervallan sammanträdde,
enligt båda konungarnes öfverenskommelse, en nämd
af 24 rädsherrar, 12 danske och 12 svenske, som hade
att afgöra tvisterna.
Detta möte, som egde rum i Halmstad (1450),
kom till de samdräktiga besluten, att den af de båda
konungarne, som lefde längst, skulle vara konung i
alla tre rikena, samt att Karl för Norges vidkommande
skulle träda tillbaka för Kristian.
Karl böjde sig, fast ovilligt och med svidande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
