Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
Att denna det tyska inflytandets tillväxt norrut
skulle taga ytterligare fart, sedan Slesvig blifvit än mer
inveckladt med Holstein genom Kristian I:s » kapitulation»
och i sina slutföljder leda till dess fullständiga skiljande
från Danmark, detta tycker sig mången nu finna i
ljuset af fyra seklers erfarenhet vara en solklar sak.
Men det kunde rimligtvis så mycket mindre vara klart
på den gamla unionstiden som uppfattningens riktig-
het väl ännu i dag kan vara tvifvel underkastad.
Kristian själf torde som tysk till börd och upp-
fostran icke hafva haft något imot den tyska kulturens
utbredning till Norden. Men den egentliga bevekelse-
grunden till hans i fråga varande politik, som från tysk
sida tilll och med ådrog honom misstanken att vilja
göra holsteinarne till danskar, bör rättvisligen sökas
helt enkelt i hans åstundan att förebygga upprepande
af de långvariga krigen med Holstein, hvilket med det
varnande exemplet af konung Erik lätt kunde kosta
honom Sverges nyvunna krona.
För att få pängar till den rätte arfvingen af Hol-
stein och till många andra stora utgifter fann sig
Kristian tvungen att upptaga lån på hårda vilkor och
pålägga nya, dryga skatter, till följd hvaraf han i alla
fall åsamkade sig svenkarnes missnöje. De kallade
honom en »bottenlös pung», vägrade att erlägga en
påbuden gärd och gjorde slutligen uppror (1463).
Konungen ansåg ärkebiskopen Jöns Bengtsson vara
upphofsmannen till dessa oroligheter och lät föra honom
som fånge till Danmark. Dennes släkting biskop Kättil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
